Kategoriarkiv: I media

Det barn träffar på på nätet och på andra ställen

I Nyhetsmorgon häromdagen pratade Elza Dunkels, Christina Stielli och Hans-Gunnar Storm om hur man är vuxen ihop med sina barn. Egentligen var vinkeln hur man skyddar barnen från hemskheter på nätet, men alla tre vände frågan till att handla om den riktigt viktiga frågan: Om och hur vi tar oss tid att prata med våra barn. Hur vi kan finnas till för barnen istället för att automatiskt dra ur datorsladden om något knepigt skulle inträffa. För vad händer i så fall nästa gång barnen råkar illa ut? Kommer de till oss eller smyger de undan?
Se själva klippet och fundera gärna själva vidare utifrån det:

 Var%20femte%20barn%20k%C3%A4nner%20obehag%20n%C3%A4r%20de%20vistas%20p%C3%A5%20internet

Barnen kommer att träffa på saker vi inte vill de ska träffa på. Det kommer att hända. I livet i vår närhet likväl som i livet på nätet. Finns vi där för dem eller drar vi ur sladden?

Share

Webcoast 2012 – en knytkonferens där man delar med sig

Just nu pågår knytkonferensen Webcoast i Göteborg. En knytkonferens, eller unconference, innebär att människor delar med sig av sina kunskaper. Det finns inga inhyrda talare, utan den som vill dela, den delar. Jag har skrivit om det förut här och här om du vill veta mer. Knytkonferenser behöver inte vara gratis, lokaler och mat brukar kosta, och kostar det ingenting så är det alltid någon som betalar någonstans i form av sponsring. Ingenting är någonsin gratis. Men de som delar med sig och de som arrangerar får inga pengar för sitt jobb.

Terese Raymond och jag pratade spelifiering utifrån det projekt Terese samordnar och leder med medel från .SE och där jag och flera andra ingår. Spelifiering innebär inte att vi automatiskt ska slänga in en massa spel i skolan, även om det visst finns spel som kan användas, utan det handlar om att dra nytta av de mekaniskmer som finns i spel. Eller att undvika de mekanismer som inte är så lyckade att använda. Du kan se vad vi pratade om här:

Samt här:

Läs gärna mer om projektet här.

Jag brukar försöka sprida information om knytkonferenser som Sweden Social Web Camp (SSWC) och Webcoast till folk även inom skolan. Detta för att jag själv tycker att det ger så otroligt mycket att prata lärande med människor som arbetar inom andra områden och som kan berika hur jag tänker. Kanske att någon av alla dem som åker på stora skolkonferenser år efter år kan vilja hitta något annat någon gång? Man kanske längtar efter just det.
När jag twittrade ut: ”Reflektion från #webcoast : Vad bra om fler från skolan var här. Fruktbart menar jag. Vet att det är helg o att man betalar själv, men ändå.” önskade jag nämligen att folk skulle bli nyfikna och undersöka om Webcoast eller SSWC eller liknande kan vara något inför ett annat år. Ganska snart kom ett lagom surt svar: ”Säkert. Men jag har aldrig hört talas om det. Har inbjudan gått ut till oss som arb i skolan? Platsar vux. utbildare?”

Och någon som undrade vem som skulle ta hand om hans fotbollslag om han kom.

Nej, knytkonferenser skickas inte ut till skolor via broschyrer eller mejl. Arrangörerna jobbar gratis och har sällan pengar att trycka sådant eller göra massutskick på egen hand. Det är därför det sprids i sociala nätverk. Om man missar informationen så är det tråkigt, men då kanske man inte ska bli förnärmad utan se det som att ”Det hade jag ingen aning om! Vad spännande att ta reda på mer, nu när jag har fått nys om saken!” Bara en tanke. Eller så har man inte behov av att träffas i sådana sammanhang. Ingen fara.

Själv kunde jag bara vara med en dag av tre på Webcoast. Jag hade inget fotbollslag att ta hand om, men väl än hel massa andra grejer. Så är livet. Och jag väljer att titta på solen som nu skiner, vara glad över alla de människor som berikade mig i går på knytkonferensen och mina barn som kommer att fylla min dag i dag med en hel massa saker. Nästa år kanske jag inte kan åka på Webcoast, vem vet. Världen går inte under om jag väljer något annat. Men jag fortsätter hoppas att några fler från skolan kommer dit och blandar och ger ihop med övriga deltagare. Det är en önskan som jag vågar skriva så där försiktigt i hopp om att inte kränka någon som läser mina tankar. Vet man om det så är det lite lättare att kunna anmäla sig.

Ha en bra dag idag, även om solen inte skiner just där du är! Du kan göra världen vackrare bara genom att komma med en idé eller en hälsning till någon i din närhet. Svårare behöver det inte vara.

 

 

Share

Nu ler Vygotskij – en bok av Anne-Marie Körling

Anne-Marie Körling viker inte för det allvarliga i skolans värld. Lärandet finns för eleven här och nu; därför har vi inte tid att släta över sådant som är viktigt. Sådant som måste förändras. Vi kan däremot hjälpa varandra att hitta vidare. Vi kan identifiera det som är bra och vi kan se utveckling som positivt. Att våga misslyckas för att lära sig någonting av det.

I boken Nu ler Vygotskij får läsaren praktiska, konkreta råd och exempel på hur man kan gå tillväga i klassrummet. Men inte utan att pedagogiken kring det hela diskuteras. Vilket är bra, eftersom man aldrig kan apa efter någon utan eftertanke. När man står inför nästa utmaning behöver man vara rustad. Och rustad blir man i boken.

Anne-Marie diskuterar ord och begrepp och benar ut hur man kan tänka kring dem. Ett uttryck är ”lust att lära”. Hon låter orden ”bråka med henne”. Anne-Marie tar upp problemet med ett uttryck som man kan tänka så olika kring. Måste allt vara roligt? Vad menas i så fall med roligt? Kan det vara att något är engagerande? Inte att det nödvändigtvis måste vara lätt? Hon berättar om eleven som skrev i utvärderingen: ”Jag vill ha en utmaning!” Det satte igång någonting. Någonting positivt.

Jag låter texten bråka med mig. Ibland tänker jag att ”Det där var intressant. Just det ja, jag kommer själv ihåg när..!” Ibland tänker jag: ”Nja, kanske inte precis så, men..” Jag tänker att en del elever vill dela sitt privata med läraren, vilket Anne-Marie tar upp som något inte alltid helt lämpligt, eftersom eleven har rätt till sitt privatliv. Men jag tror också att jag förstår vad hon menar – det måste vara på elevens villkor. En del vill bli sedda på det viset, andra inte. Det är det jag tycker om med boken – den sätter igång viktiga tankar. Ibland när jag läser, tänker jag: ” Så har jag aldrig tänkt. Vad intressant!” Jag tror vi behöver möta texten så. Anne-Marie tar upp det där om rätt och fel, om att man kan tillåta sig att se saker ur olika och nya perspektiv utan att anta en skuldtyngd attityd. Att man kan få vara nyfiken. Boken gör mig ännu mer nyfiken på hur vi kan utveckla lärandet, hur vi kan låta eleverna finna sin plats på jorden och hur de kan uppleva att lärandet angår dem. Jag tror att det är Anne-Maries tanke med boken.

Det jag också tänker är att den här boken kan göra skillnad. Och att den kan göra skillnad nu. Inte i ett framtidstänk utan i ett nutidstänk.

Därför rekommenderar jag den varmt. Om den så kan göra skillnad för en enda elev, så är den värd allt.

Share

Andra sätt att dela med sig – här om iPads och lärande

I fredags ordnades en nationell unconference, eller knytkonferens, om iPads och lärande i Nacka stadshus. Behovet att få träffas och prata pedagogiska tankar runt detta relativt nya verktyg hade visat sig finnas.

Jag har pratat unconference förr och önskat få in detta även bland pedagoger. I planerandet av denna icke-konferens tillsammans med Nackafolket Lena Gällhagen och Sandra Wissting samt Södertäljefolket Ulrika Jonson och Malin Fölster kom tankarna från SSWC och Webcoast väl till pass. Man lär av andra sammanhang. Och man kan få lära mer av andra i trevliga sammanhang. Man kan få skratta ihop. Inte bara sätta sig och konsumera som man kanske gör under en vanlig konferensdag. Unconferenses involverar i högsta grad deltagarna. Förhoppningen är att denna dela-kultur även kan spridas till arbetslag och mindre sammanhang där pedagoger dagligen träffar varandra.

Filmen nedan får visa glimtar från dagen och hur en unconference kan gå till.

Snart kan du läsa mer i Datorn i utbildningen som gjorde reportage. Men redan nu kan du  få en glimt av träffen i Nacka Värmdö Posten.

Vi uppmanade deltagarna att själva dokumentera och twittra under #paddagogik under dagen. En del använde webb-tv-tjänsten Bambuser. När man skriver samma hashtag (#) i rubrikraden i Bambuser samlas alla klipp på ett ställe. Där går det lätt att i efterhand leta fram de olika klippen. Glöm bara inte att man måste bestämma sig för versal eller gemen i början av ordet, annars hamnar klippen under olika länkar. På Bambuser hittar du klippen under #paddagogik.

Tack alla som gjorde dagen till vad den blev!

Du som vill uppleva en unconference där både skolfolk, webbfolk och andra folk träffas under en helg under roliga former (vilket är viktigt i knytkonferenstanken), kan gör det på Webcoast i Göteborg den 16-18 mars. I så fall ses vi!
Eller så kan vi ses på Learning is the Shit i Ronneby brunnspark den 17-19 juni i år. Det kommer att bli väldigt annorlunda och oerhört bra! 

Share