Responsens goda sidor

januari 3, 2011Bild, Funderingar, Opinion, Sociala medierrespons, serieritmamman

Förra inlägget ledde till att nya serier har skapats på olika håll. Kanske inte så många, men ändå. Jag tänker på det där med den spridningseffekt sociala medier ger. Till skillnad från hur det är när vi kanske berättar på lärarrummet om något vi har gjort. Till skillnad från när det stannar inom väggarna. Jag tänker på vad elever kan uppleva när de får berätta om nya upptäckter de gjort och hur de känner när de får respons på det de delar med sig av.

Jag, vuxna människa, blev iallafall glad av att få reda på att några hade provat att göra serier efter att de läst mitt inlägg.

Tack Kristina Alexanderson för serien. Älskar dina kloner. Tack Janis för att du mejlade och berättade och sedan gjorde ännu en. Tack Mats för att du nappade. Tack ni som hörde av er via Twitter. Tack ni andra som läser.

Gör serier av egna bilder på Chogger

januari 1, 2011Bildgör egna serier, serieritmamman

Jag har testat Chogger, en gratistjänst där man kan göra serier av sina egna bilder. Och där å, ä, ö funkar!

Maj Björk och Caroline Liberg skriver i Vägar in i skriftspråket – tillsammans och på egen hand (Natur och Kultur 2003) hur viktigt det är med skaparlusten hos eleverna. Hur de ibland behöver börja med bilden för att få igång berättandet och skrivandet. Ju yngre barnen är desto viktigare kan det vara, men det fortsätter vara viktigt även sedan barnen blivit äldre. Att släppa det lustfyllda hämmar kreativiteten och därmed skapandet. Och att skriva är att skapa. De barn och ungdomar som har svårt att få styr på pennan när de ritar och skriver har stor hjälp av datorn. Jag har sett elever som tidigare vägrat arbeta i skolan kasta loss sedan de fått börja med att skapa på det här sättet. De har inte fått göra ”roliga grejer” på datorn som belöning sedan de tragglat med pennan och slitit sitt hår, de har fått börja i det. Och fortsätta. De har gjort stordåd.

När jag testade Chogger laddade jag först upp bilderna på BeFunky och valde Cartoonizer för att få serielook-effekt på dem. Sedan registrerade jag mig på Chogger, valde New Drawing och laddade upp bilderna en och en genom att klicka på kamerasymbolen. Det man bör tänka på är att genast klicka på pilsymbolen i verktygsraden när man har laddat upp en bild, annars råkar man rita på bilden när man ska flytta den eller ändra storlek. Men det är ingen fara om man glömmer bort det. Med bakåtpilen kan man alltid ångra misstag.

I Chogger kan man både rita egna bilder och ladda upp färdiga. Många valmöjligheter alltså. Man kan också lägga in pratbubblor och textrutor.

Här är ännu ett sommarminne:

Svårt att se texten, jag vet. Jag borde ha lagt till en rad och haft större rutor i varje rad. Men man lär sig av sina misstag.
När man laddar upp serien gör man det antingen från datorn (Jag tog en skärmdump = bild av skärmen) eller så bäddar man in den med embed-koden man får. Det går att göra serien privat eller offentlig. I användarvilkoren står att man ska vara minst 13 år och att man då behöver föräldrarnas tillstånd. Är man över 18 får man bestämma själv. Vill man använda tjänsten med yngre elever får läraren skaffa ett klasskonto som läraren ansvarar för.

Jag testade också att låta semesterbilderna få serielook på Convert to Cartoon. Det var lite enklare än på BeFunky eftersom man inte gavs lika många valmöjligheter. En smaksak. Annars gillar jag BeFunky och allt man kan göra när det gäller bildredigering där.

Fler tjänster där man kan göra serier på olika sätt hittar du här.

Lär känna lärarinnan Albertina Andersson

december 31, 2010FacebookFacebookitmamman

Lärrarinnan Albertina Andersson arbetade som lärarinna i Vilhelmina socken 1885–1922. Hennes dagbok finns bevarad från 1912-1932. Om hon hade använt facebook kunde det ha sett ut så här:

Kanske hade hon inte varit så ensam om hon haft vänner via facebook. Någon kunde i så fall ha gratulerat henne på 50-årsdagen. När hon fyllde år var det ingen som visste om det och så satt hon där i sin ensamhet. Trist. Men så var det.

Vi kan förfasa oss över hur man vräker ur sig statusuppdateringar hela tiden. Men jag tror på det goda i dessa uppdateringar. Att få veta att någon viker tvätt, att en annan åker och handlar och att en tredje är på en underbar resa i Söderhavet gör att jag får en bättre bild. Av andra. Låt vara att det är den bild de vill att jag ska ha av dem. Vem säger att den bild jag annars gör mig av dem är mer sann?

Därför är det ganska roligt att läsa om Albertina via facebook. Hennes anteckningar är på riktigt, bara det att de skrevs i en annan tid.

Det finns andra fejkade historiska personer på facebook. Jag kommer bara inte ihåg vilka de är. Någon som vet? Att redovisa historiska personers tankar via statusuppdateringar har en del provat i skolan. Ett annat sätt att närma sig en uppgift. Och kanske ett sätt som kan få oss att förstå lite bättre. Att sätta oss in i någon annans tankar.

Digital kompetens i undervisningen av Ulf Jämterud

december 28, 2010Funderingar, I mediabok, bokrecensionitmamman

Just nu läser jag en mängd pedagogisk litteratur för att strukturera ihop mina tankar med andras. En av de böcker jag läser är Digital kompetens i undervisningen – Handbok för lärare i samhällsvetenskapliga ämnen av Ulf Jämterud, Natur & Kultur.

Den vänder sig i första hand till lärare som undervisar i grundskolans senare del eller i gymnasieskolan. En välskriven bok som ger en bra överblick över digitala verktyg och vad de kan användas till. Om man har jobbat en hel del med digitala verktyg finns det mycket man redan känner igen och kan hoppa över, men det finns även sådant man säkert inte har full koll på. Jag som har börjat intressera mig en hel del för ungdomars spelande, hittade mycket jag tidigare inte kände till.

Ulf Jämterud tar upp intressanta resonemang kring plagiatkontroll och annat som med all sannolikhet diskuteras eller borde diskuteras på skolorna. Kan oreflekterad plagiatkontroll till och med ställa till det?

Det här är en bok som borde finnas i varje arbetslag bland dem som arbetar med äldre elever. Den går att bläddra i och komma tillbaka till för den som inte orkar sträckläsa. Till boken finns en webbplats, digitalkompetens.nu, där man kan hålla koll på uppdaterade länkar. Det är nästan ett måste att en sådan webbplats finns eftersom boken ska hålla i många år, men webbplatser tenderar att ändras.

Jag skriver det här för att jag vill, inte för att Ulf Jämterud skulle ha bett mig om det. Det finns ett tack till mig som bloggare i boken och det gör mig glad. Mina texter har haft mening för någon. Det finns också tack till många andra av de bloggare jag lärt känna under åren. Det är nog så att tillsammans kan vi hjälpa varandra att hitta vidare.

Med digital kompetens kan våra elever hitta vägar att hjälpa varandra vidare. Något att fundera på och göra något åt.

Utan samtal dör utvecklingen

december 10, 2010OpinionSociala medier, vänneritmamman

-Berätta, vad är på gång?

Tystnad. Någon börjar lite trevande, en annan hakar på. Samtalet kommer igång.

Så vid fikapausen dras proppen ur:

-Vet du, vi gjorde en så rolig grej i min klass, det blev faktiskt riktigt lyckat..

Det bubblar. Någon lyssnar. En annan faller in och så är samtalet igång. Det informella. Det behöver inte handla om det nyaste nya och det hottaste hotta. Man behöver inte bräcka varandra. Samtalet utmanar ändå och skapar nya tankar.

Att berätta är att ge. Att komma med respons likaså.

Tystnad är att ta. Att inte ge respons likaså.

I de sociala medierna kan vi träffas som över en fika. Ibland pratar vi om hur kaffet smakar, ibland om hur vi kan hjälpa varandra vidare. Av den anledningen har jag svårt att rapa upp en massa tips i samtalskanalerna hela tiden. Kaffedrickandet blir inte så avslappnat då. Samtalet kommer av sig och det blir istället megafonutrop.

Jag vill ha. Och jag vill ge. Ibland har jag lite att komma med, ibland mer. Det är OK. Megafonutrop hittar jag på många håll, men det är samtalen jag vill åt. Om skumtomtar, lärande, julgranspynt och världspolitik – allt i en salig blandning.

Give us this day.. by Mr. Kris CC-licens: BY

Ses vi inte öga mot öga kan vi se varandra i de sociala medierna. Verkligen se. Och lyssna. Men inte bara det, vi kan visa att vi lyssnar genom att ge något tillbaka. Utveckling sker om vi bygger något ihop, inte bara står bredvid och tittar på. Så funderar jag idag.