Stephen Heppell om lärande idag – här och nu

Vi lever på 2000-talet. Saker och ting förändras i mycket snabbare takt än förr.  Vi måste se nya ingångsvinklar i lärandet, Oengagemang måste bytas ut mot engagemang. Vi behöver gå vidare och inte tro att lärandet sker på en plats vid en tidpunkt, utan istället ta vara på möjligheterna. Förr trodde man endast på stegvis inlärning: Först detta, sedan detta och sist det här.  Nu behöver vi vidga våra vyer, se parallellt lärande, att saker och ting vänds upp och ner och att vi kan samarbeta med andra på andra platser utanför klassrummet.

Förr var du en mottagare eller en producent. Nu är gränserna utsuddade. Vi lär genom att delta, producera, delge och diskutera oavsett rum. Vi har ett Great potential learning space som Heppell säger. Tillåter vi detta utrymme för lärande?

Heppell visar olika skolor där man har tänkt till när det gäller den fysiska byggnaden.  Lärande behöver inte ske i klassrum med bänkar i rader eller grupper – vi kan tänka om. Hur det ska se ut, finns det inget färdigt svar till. Grejen är att vi behöver tänka till. Kan eleverna få koncentrera sig på en sak? Kan vi ändra i schemat? Om vi kan det, kan vi verka för att eleverna ska lära sig på bästa sätt och inte bara fundera på hur vi ska kunna klämma in alla timmar som vi har tänkt att eleverna behöver för olika saker.

Be Very Afraid kan du se en samling av kreativa digiatala grejer som elever har gjort. Heppells uttryck Every turned off device is a potentially turned off child kan nog stämma. Att få uttrycka sig föder lärande. Att producera ger engagemang.

Läs mer om vad Heppell säger här.

Share

Web 2.0 i skolan

Lund-Jonas, Ystad-Joachim, Nacka-Per och Kungsbacka-Mats berättar om hur de har jobbat ihop över nätet. Trots att de aldrig har träffats tidigare står de nu här och har en föreläsning ihop.

Jo, de har faktiskt träffats. På nätet. Men de har aldrig ”kött-lanat” (Uttryck som jag hittade genom Gatarski) tidigare. Men ändå funkar det. Hur då?

Per berättar om hur de använder Twitter, Google docs, Skype, Delicious (där man kan dela med sig av länkar), bloggar och annat.

I Ystad har man igång 184 skolbloggar . F-6 har skrotat hemsidorna och använder sig istället av bloggar. Intressant. 7-9 kommer nog snart…
Joachim menar att blogg är enklare att använda än hemsida. Dessutom får folk tillgång till att kommentera. Man har också möjlighet att prenumerera via rrs. Föräldrar behöver inte aktivt gå in och titta om det har hänt något. Med rrs-flödet får de veta om det finns något att läsa eller inte.
Bloggen ger en transperens i skolan och man kan lära av varandra.

Mats berättar hur de använder mobiler i undervisningen med gratistjänsten Mobilestudy. Där gör man olika quiz som man bluetoothar över till elevernas mobiler. Larsnäs berättar att man använder det i matematik, SO, spanska och engelska och han upplever att eleverna gillar det. Eleverna kan också skapa konton där de kan lägga in frågor. Det finns många färdiga quiz som ligger på Mobilestudy-sidan. Han tar upp den pedagogiska biten av att använda quiz, vilket man ibland kan ifrågasätta. Mats menar att det är ett komplement och att man får tänka till hur man använder det för att hjälpa eleverna i just den klass man jobbar.

Jonas som jobbar som IKT-pedagog på Gunnesboskolan i Lund berättar om hur de ser skolbiblioteket som hjärtat i skolan. Där finns skön- och facklitteratur, tekniska hjälpmedel men även läroböcker. Alla behöver inte ha en kemibok om inte klasserna läser kemi samtidigt. Det ger pengar över till annat. Informationssökning är jätteviktigt. Eleverna utbildas i detta minst två gånger per termin från och med  årskurs fyra. Man pratar oerhört mycket om etik. Filterna ska sitta i huvudet. Att stoppa hjälper inte. Eleverna måste veta hur de ska handskas med det de möter på nätet. De ska bli medvetna om farorna, men framförallt ska man visa på allt positivt man kan göra där.

Jonas avslutar med: Framtiden är redan här! Vi kan inte blunda längre. Vi måste agera nu.

Share

Ett sätt att arbeta med läs- och skrivutveckling

Janni Jeppesen, mediepedagog på Broängskolan, berättar om hur de arbetar med läs- och skrivutveckling i årskurs ett.

Hon berättar att de även ville ge de yngre eleverna möjlighet att utvecklas med hjälp av IT så som äldre elever kunde göra. Varje elev har varsin dator och de jobbar med den på en mängd olika sätt, inte bara med text. Deras medieproduktioner befinner sig på den nivå där eleverna befinner sig. Lärarna petar inte och hjälper inte till för mycket, utan låter eleverna utforska. Detta kommer att utveckla deras bildberättande oerhört, tror Jeppesen. Hon berättar också att läraresurser frigörs eftersom eleverna jobbar så ihärdigt och med sin fulla potential. Så kan det vara. Och full potential vill vi ju ha, eller hur?

Eleverna har en egen community, Broängens ettor, där de kan kommunicera med varandra och med sina föräldrar. När de kopplade på chatfunktionen fullkomligt exploderade skrivandet. De chattade både på skoltid och på fritiden. Jeppesen berättar att det har revolutionerat elevernas sociala förmåga. De som inte vågar ringa för att boka lekträff, kan istället chatta och få till något på den vägen.

Broängens ettor är kreativa, de utför och de producerar. De lär sig. En forskare följer projektet. Spännande!

Share

Web 2.0 i undervisningen

-Does Web 2.0 make ICT too easy?
Professor Jonathan Briggs, Kingston University, ställer frågan.
Web 2.0 står för interagerande på nätet – att användarna hjälper till att fylla på med material.
Briggs ställer frågan för att utmana och får oss att tänka till. Om vi frågar folk vad som händer på facebook och Twitter, vet de ofta inte riktigt svaret. De saknar förståelse för vad som händer och kan inte använda det på rätt sätt. Ungdomar vill inte programmera, de vill producera med färdiga verktyg. Vi använder tekniken utan att direkt tänka på den. Det kan vara bra, eftersom många kan använda det eller så kan det var en fara, eftersom man inte riktigt förstår vad som händer.

Frågor att ställa sig kan vara: Hur skulle du bygga ett nytt YouTube? Hur skulle du bygga en webbplats? Hur kan du få en dator att göra det du vill? Elever behöver tänka till.

Jag förstår Briggs fråga, men tror att man kan gå en medelväg. Alla behöver inte förstå allt, men de behöver veta hur de ska handskas med det. En del kan behöva förstå mer för att kunna utveckla saker och ting. Vi diskuterar vidare här på föreläsnings-mötet och vi tycker olika. Det märks. Men vi diskuterar. Bra. Det behövs.

Nu har Per Falk, lärare från Nacka börjat prata om hur han använder wikis och Twitter i undervisningen. Han visar hur eleverna kan börja ett arbete i skolan där de samarbetar med andra elever i världen. De kan sedan fortsätta arbetet hemma, men de verktyg som finns på nätet. Falk pratar om Wikipedia, som han tycker är en fantastisk resurs och menar att vi måste hjälpa eleverna att värdera och använda resurser som Wikipedia rätt, inte förbjuda det för att vi inte råkar gilla det. Wikipedia inbjuder till kollaborativt lärande.

Daniel Brandell från näringslivet visar hur sociala nätverk kan förenkla ett företags kommunikation. Antingen sker det hemligt, eller med ledningens goda minne. Den blir mindre formell och ger många bra kontakter. Kan skolan lära av hur det ser ut i många företag när det gäller sociala nätverk? Deltar vi i detta som eleverna ofta använder på fritiden? Drar vi nytta av det?
En elev på en skola där man använder sociala nätverk i undervisningen kommenterar att de får diskutera med sina lärare på ett annat sätt och att ämnet kommer närmare dem.
Brandell menar att organisationer som blockerar facebook och liknande arenor inte kommer att klara sig särsklit bra i konkurrensen i framtiden.

Lennart Axelsson, Växjö Universitet, ställer frågan: Hur uppnår vi kompetens? Lärare kan behöva vara katalysatorer i elevers sociala nätverk. Då behöver vi veta något om det. Sociala medier utvecklas i hela världen, kanske särskilt snabbt i det vi har kallat tredje världen. Sociala medier är inte något som bara unga sysslar med utan finns i hela samhället. Det finns en digital klyfta mellan de elever som har lärare som vill utveckla lärandet med hjälp av IT. Kan man  låta det vara upp till varje lärare att bestämma om eleverna ska få vara med på banan som aktiv medborgare eller inte? Hur kan jag utveckla en medborgarkompetens utifrån det ämne jag undervisar i? Det är viktiga frågor som måste ställas. Axelsson menar att vi måste tänka längre än PIM och se hur vi kan utveckla vårt ämne. PIm är bra, men bara en början, det får inte stanna där.
Lena Byström, e-utvecklare i Nacka, tar upp problemet med att lärare alltid vill ha en kurs. Axelsson menar att vi måste bort ifrån det. Lärare måste våga utan att alltid gå på kurs. Ibland kan de behöva gå på kurs, men inte alltid. Eget utforskande måste ligga i pedagogens ansvar. Där är vi rörande överens.

Share