De har gått hem nu. Alla 10-åringar lämnade kalaset med alla ben i behåll.
Ett tag såg det riskabelt ut.
Efter att paketen hade slitits upp for de ner i källaren, stängde in sig i ett rum, släckte lamporna och lekte ”Vi attackerar varandra med de stora löstagbara armstöden som hör till soffan och med den hårdpumpade fotbollen.” Det verkade vara en kul lek…
Så drog vi fram vårt trumfkort – det som skulle rädda kalaset: Filmen Kung Fu Panda.
Mannen och jag tittade på barnen som skrattade och var uppslukade av filmen och gratulerade oss själva med självbelåtna miner till ett lyckat val.
Ända tills filmen var slut och alla grabbar började leka.
Kung Fu Panda.
Alla ville vara den stora pandan som bufsade bort allt som kom i dess väg med den stora tjocka magen.
Det gick rätt vilt till här ett tag.
Men nu är det lugnt. Bara det beskedliga Körslaget på tv. Lugn och ro.
Åtminstone en stund till innan det är dags att hämta äldste sonen på disco.
Hoppas han har dét bra…
Kung Fu Panda inom hemmets väggar kanske inte är så farligt ändå. Om man tänker efter.
Jag åker nog dit lite tidigare och sätter mig och spanar.
Säg det inte till någon bara.
Man vill ju inte vara en hönsmamma.
3 reaktioner på ”Det är över”
Kommentarer inaktiverade.

Hönsmamma kommer du och vi andra alltid vara. Beror kanske lite på vad man lägger in i ordet ”hönsmamma”. Jag liknar ordet vid en mamma som älskar sina barn, vill de väl och ibland lägger sig i, fast barnen inte vill. Och det är väl alla mammors rätt att lägga sig i (tycker jag som har en 20-åring som suckar och stönar när mamman undrar, frågar, funderar och … ja….
Öpedagogen sammanfattar det så väl. Egentligen ser jag inte hönsmamma som ett negativt laddat ord, snarare tvärtom. Det är ett ord laddat med en himla massa kärlek och omtanke, ungefär så som jag tänker mig dig som förälder. Låter som att 10-åringen haft ett lyckat kalas och att det ändå gick lugnt till. De fester maken brukar närvara på med sina vänner slutar alltid med att någon hamnar på akuten – de är 40 år. Du fattar va?! 😉
Då vill jag nog fortsätta att vara en hönsmamma.. 😉
Pippi, det låter som vårt 10-årskalas var väldigt städat. I jämförelse alltså.