Raz har gjort en tavla. Till mig (och lite till min man). Igen.
Förra gången ringde han mig när jag var i Hufvudstaden och bad om ett möte där han kunde få ge mig en hemlig sak att ta hem till mannen. Jag hade aldrig träffat honom förut. Överlämnandet av paketet skedde på Hornstulls tunnelbanestationen. Väldigt mystiskt och spännande för en enkel liten IT-mamma från en enkel liten Håla.
Den här gången hade jag beställt en tavla föreställande Bono i U2. Men jag fick inte betala. Dessutom kom han cyklande med den under armen hela vägen från Nacka till Centralen. Här syns han på bild med tavlan inslagen i tidningspapper.
Hur gör man i sådana lägen? Jag är inte särskilt bekväm med det, men jag fattade att Raz hade bestämt sig. Det var en gåva. Jag ska försöka återgälda det på något sätt, fråga mig inte bara hur. Kom med förslag istället, snälla! Hur ska jag göra för att gottgöra? Och titta på tavlan här – den är så snygg! Det går att beställa vilken artist som helst (Carola vet jag inte förstås…) från Raz och han är alldeles för billig, så passa på.
Tusen tack Raz!
Japp, tavlan var verkligen snygg!!! Jag förstår din känsla av ”obekämhet” jag kan känna samma sak i liknande stunder. Det är nästan sorgligt att man inte bara kan slappna av och njuta av att människor faktiskt bara är vänliga..men jag tror att det är så ovanligt med människor som är osjälviskt snälla att när man väl möter någon som är det så blir man helt enkelt lite ”obekväm”!
Passa på och njut av att du fått möta lite osjälvisk vänlighet istället…din stund att göra något liknande kommer nog i sinom tid! Önskar dig också en riktigt trevlig helg!!