Två år senare får jag stå till svars för mina handlingar.
I fredags var det dags för den årliga Novemberfestivalen i Trollhättan då det alltid hålls föreläsningar och workshops för pedagoger, samt tävlas i film. Vi var en hel del som åkte dit från S-sund eftersom vi har många filmande pedagoger i vår kommun. Filmen Love and Rage hade dessutom Sverigepremiär. Förrförra året var det Josef Fares film Leo som visades på bioduken, och därför får bilden från den gången illustrera festivalen.
Fredrik Svensson höll ett lysande föredrag om att tänka om utifrån att världen förändras. Åsa Sundelin berättade om arbetet som mediepedagog på Broängen och om hur hon nu jobbar med One-Eighty – en skola för dem som inte kommer till skolan. Även hon levererade mycket inspiration och fick flera av lärarna att börja mumla: – Aha, nä men, åhhh!
Vid lunchen hamnade jag bredvid Jens Lanestrand, Film i Väst, Västra Götalandsregionen (Rättelse efter kommentar av självaste Jens). Mannen som jag hade dissat i mitt blogginlägg om festivalen för två år sedan. Nu hann det ifatt mig:
– Det är du som är Christina va?
Aj, aj, igenkänd. Jag hummade fram ett ja.
– Idag hade jag väl inte projektorns lampa mitt i ansiktet när jag pratade?
Ähum… Det var det jag skrev om för två år sedan. Hur oproffsigt det var att göra så. Och jag hade kallat honom ”en snubbe”.
– Nähäää *skratt*. Inte alls! Du stod så fint till vänster, alldeles underbart fint. Helt rätt. ….Förlåt.
– Äh, det gör inget, kontrade Jens. Det är så bra att få reda på sånt, så man vet vad man kan förbättra.
Skadan kanske inte var så stor. Han hade inte blivit så ledsen. Men jag började ändå tänka: Det här med att leverera åsikter på bloggar – det påverkar. Även i det lilla. Därför behöver man tränas i hur man använder orden på den publika ytan. Veta att det googlas fram, att det står där fullt synligt för alla, även om man tror att det är någorlunda hemligt. Veta hur man kommenterar och hur man levererar. Jag trodde jag hade koll, men för två år sedan trevade jag mig fortfarande fram. Det hann ifatt mig.
En tankeställare.
Lämnar vi våra elever till att själva utforska dessa publika ytor helt utan guidning? Det funderar jag på. Och i så fall: Tar vi vårt ansvar och gör något åt det? Får de själva prova?
I tävlingen Webbstjärnan tränar man just detta. Men hur tränar resten av landets alla elever? Kommentera gärna och berätta.
OBS! Jens vet att jag bloggar om detta nu. Jag har hans fulla stöd att göra det. *ler skamset*
Så väldigt rätt. Sällan man står öga mot öga mot någon man dissar på nätet. Nästa gång omformulerar man kanske tonen på kritiken. Nyttigt.
Oftast kommer våra handlingar ifatt oss, ansikte mot ansikte, som sömnlösnatt med samvetskval eller i någon annan obehaglig skepnad…
Jag arbetar i stor utsträckning med elever som är studie/skol- omotiverade. Jag känner att jag når de elever som väljer att komma till mig men jag ”missar” hemmasittarna. Oneeighty får mig att hoppas på framtiden för dessa individer. Hoppas vi inom en snar framtid får en officiell rapport på resultatet av försöket/projektet så jag kan börja påverka beslutsfattarna på min ort! (Jag letade på nätet efter något dylikt men fann det ej…)
Tack för en bra blogg med många sköna egna tankar och bra länkar till andras!
/Hasse D
Tack för era kommentarer!
Extra roligt att du har hittat hit Hasse – dig känner jag inte sedan förut, men det är trevligt med nya bekantskaper. Och tack för uppmuntrande ord! Hoppas du hittar vad du letar efter. Kanske att du kan ta kontakt med Åsa Sundelin så hon kan hjälpa dig att hitta något liknande nära dig?
Men vilken nyttig upplevelse! Många unga har verkligen ingen koll på hur exponerade de är på nätet. Vi hade en utbildningsdag på vår skola om detta (digitala kränkningar) för elever, lärare och föräldrar (separata föreläsningar) och det är rent skrämmande. Nu pratar vi mer om det med dem.
Hej Teacher!
Nu har jag hittat in till dig – tack för en bra blogg! Så roligt att hitta nya!
Haha, hej där igen. Jojo, jag var ju liksom tvungen å följa upp hur du formulerade dig den här gången:)
Håller med och skickar en rättelse (förra gången kunde jag ju inte det för jag stod ju verkligen helt jävla mitt i projektorbilden;)…men jag jobbar inte längre på Film i Väst. Fast det låter ju coolare än Västra Götalandsregionen (gäsp, va långt ord). Ses framöver, hoppas dagen med rektorerna var Kanon! http://www.vgregione.se/film
Allt går i cirklar. Det var kul att läsa. A-M
Hoppsan, då uppdaterar jag och lägger in en rättelse, Jens! *rodnar återigen*
Jodå, dagen med rektorerna var faktiskt mer än kanon! Om man kan säga så. Väldigt lyckad på många sätt.
Tack för en fin dag i Trollhättan!
Tak for de interessante oplysninger