Jag upptäckte en sak idag. Vår gamla klassblogg levde. En elev hade nyligen gjort ett inlägg trots att vi officiellt la ner den för över tre år sedan när jag lämnade klassen. Då gick eleverna i femman. Nu går de i åttan.
Eleven skrev: ”Thank you all for comments and compliments!”
Det är ju så. Det betyder något att få respons på det man gör. Elevernas dokumentär om branden som de publicerade där (Den är nu borttagen av Google Video eftersom vi använde upphovsrättsskyddad musik. Jag skulle ha förstått bättre.) och annat som berörde dem var viktigt. Multimediabyrån kom och gjorde reportage om klassens bloggande eftersom det inte var helt vanligt med sådana bloggar för tre år sedan. Nu kommer det bloggar från var och varannan skola och jag ser tacksamt på.
Bloggen betydde något för oss. Att publicera och att få en röst betyder något på många håll i Sveriges skolor. Att få vara en del av ett kommunikativt samhälle skapar mening.
I fredags var det dags för den årliga Novemberfestivalen i Trollhättan då det alltid hålls föreläsningar och workshops för pedagoger, samt tävlas i film. Vi var en hel del som åkte dit från S-sund eftersom vi har många filmande pedagoger i vår kommun. Filmen Love and Rage hade dessutom Sverigepremiär. Förrförra året var det Josef Fares film Leo som visades på bioduken, och därför får bilden från den gången illustrera festivalen.
