Kategoriarkiv: Opinion

Miljövänligt bränsle till människan

Opinion

Från och till undrar jag varför jag bloggar. Är det till nytta för någon?
Och när människor undrar hur jag har tiiiid att blogga, tar jag mig en extra funderarrunda.
Är det slöseri med tid?

Efter lite pann-skrynklande brukar jag komma fram till samma sak:

Jag älskar att skriva. Jag funderar på det viset. Att det sker för öppen ridå stör mig inte – det berikar mig. För när det trillar in kommentarer kommer jag ett steg vidare i mitt tänk. Det blir ett samtal med människor jag annars inte hade mött och ett sätt att komma utanför skifta (=västgötskt ord för trädgård).

Det tar mig ingen tid. I början gjorde det det, men nu vet jag var knapparna sitter, var jag ska trycka. Att få frågan hur jag hinner, stör mig en aning – det erkänner jag. Men det kanske beror på att jag själv inte ställer andra till svars för hur de använder sin fritid: om de löser korsord, stryker kalsonger, spelar golf eller ser på tv. Hur har de tiiid? (Det bryr jag mig inte om!)

Idag pratade jag med en lärarkollega om det där med att folk tycker så mycket och tänker si och så om det andra gör. Varför gör de det? Kan man inte bara konstatera att den ene gör si och den andre gör så? Varför göra saker komplicerade? Kollegan och jag hade ungefär samma inställning, men känner oss ibland lite ensamma om att tänka så.

Hur som helst, idag hittade jag genom en kommentar in på en för mig ny blogg: Vykort från drömfabriken. Och höll nästan på att ramla av spikmattan när jag såg orden om att min blogg betydde något i inlägget Tack snälla IT-mamman!. Uppmuntrande ord kan vara bränsle för någon ett bra tag. Miljövänligt sådant som inte skitar ner. Jag kommer att tuffa på länge tack vare det, och hoppas kunna tanka andra med samma kraft som bloggens ägare Teacher gjorde idag.

Mer sådant i vardagen. Fler Teachers!

foto: Flickr/Creativecommons/Futureatlas

Share

När mina handlingar hann ifatt mig

Bild, Opinion, Publicera, ,

Två år senare får jag stå till svars för mina handlingar.

I fredags var det dags för den årliga Novemberfestivalen i Trollhättan då det alltid hålls föreläsningar och workshops för pedagoger, samt tävlas i film. Vi var en hel del som åkte dit från S-sund eftersom vi har många filmande pedagoger i vår kommun. Filmen Love and Rage hade dessutom Sverigepremiär. Förrförra året var det Josef Fares film Leo som visades på bioduken, och därför får bilden från den gången illustrera festivalen.

Fredrik Svensson höll ett lysande föredrag om att tänka om utifrån att världen förändras. Åsa Sundelin berättade om arbetet som mediepedagog på Broängen och om hur hon nu jobbar med One-Eighty – en skola för dem som inte kommer till skolan. Även hon levererade mycket inspiration och fick flera av lärarna att börja mumla: – Aha, nä men, åhhh!

Vid lunchen hamnade jag bredvid Jens Lanestrand, Film i Väst, Västra Götalandsregionen (Rättelse efter kommentar av självaste Jens). Mannen som jag hade dissat i mitt blogginlägg om festivalen för två år sedan. Nu hann det ifatt mig:

– Det är du som är Christina va?

Aj, aj, igenkänd. Jag hummade fram ett ja.

– Idag hade jag väl inte projektorns lampa mitt i ansiktet när jag pratade?

Ähum… Det var det jag skrev om för två år sedan. Hur oproffsigt det var att göra så. Och jag hade kallat honom ”en snubbe”.

– Nähäää *skratt*. Inte alls! Du stod så fint till vänster, alldeles underbart fint. Helt rätt.  ….Förlåt.

– Äh, det gör inget, kontrade Jens. Det är så bra att få reda på sånt, så man vet vad man kan förbättra.

Skadan kanske inte var så stor. Han hade inte blivit så ledsen. Men jag började ändå tänka: Det här med att leverera åsikter på bloggar – det påverkar. Även i det lilla. Därför behöver man tränas i hur man använder orden på den publika ytan. Veta att det googlas fram, att det står där fullt synligt för alla, även om man tror att det är någorlunda hemligt. Veta hur man kommenterar och hur man levererar. Jag trodde jag hade koll, men för två år sedan trevade jag mig fortfarande fram. Det hann ifatt mig.
En tankeställare.

Lämnar vi våra elever till att själva utforska dessa publika ytor helt utan guidning? Det funderar jag på. Och i så fall: Tar vi vårt ansvar och gör något åt det? Får de själva prova?

I tävlingen Webbstjärnan tränar man just detta. Men hur tränar resten av landets alla elever? Kommentera gärna och berätta.

OBS! Jens vet att jag bloggar om detta nu. Jag har hans fulla stöd att göra det. *ler skamset*

Share

Delicious för att sortera och samla

Funderingar,

Då och då kommer det upp förslag här och var om att man borde samla alla IT-tips och resurser på ett och samma ställe. Det borde gå.

Men jag tror inte det. Det är inte möjligt. Och även om det vore möjligt, så tror jag inte på idén. Att saker och ting finns på olika ställen i ett enda myller gör att man får leta. Man får ta sig i kragen.
Det finns ingen som kan bestämma precis vad som passar alla, för behoven är olika. Någon spaltar upp resurser utifrån ett intresse och de som är intresserade hittar dit. Och tar vad de vill ha. Sedan drar de till nästa ställe, hittar något annat och fortsätter sedan vidare. Dessa människor delar i sin tur med sig och pratar i samma stund som de gör det pedagogik med dem som är intresserade. På det här viset sker ett enormt utbyte av idéer. Ingen blir serverad allt på ett och samma ställe utan de får vackert se till att de rör sig över ett större område. Därmed slipper de bli hemmablinda. Vilket man lätt blir om man aldrig lämnar huset. Eller arbetsplatsen.

Vill man samla de länkar man nosar upp på olika ställen, kan jag tipsa om Delicious. Det är en bokmärkestjänst på nätet (gratis), som har funnits ett bra tag, där man kan lägga in sina länkar. Sedan kan man hitta människor som också har Deliciouskonton och lägga till dem i sitt nätverk inne i Delicious. Då är det bara att klicka Save på deras intressanta länkar, så har man dem på sitt eget konto. Med hjälp av taggar kan man sortera länkarna i olika kategorier. Vill man ha dem helt för sig själv, klickar man i att de ska vara privata.
Man når kontot från vilken dator som helst, bara det finns internetuppkoppling. Har man Firefox som webbläsare kan man under Verktyg/ Tillägg ställa in att man vill ha Delicious som en plug-in, så hamnar kontot i verktygsraden i webbläsaren. Enkelt att nå!

Vill du hitta mina länkar, är mitt användarnamn mitt förnamn och efternamn utan prickar i ett ord. Vad jag heter kan du se under Om mig (Man ska inte överdosera sitt namn på webben, därav mitt hemlighetsmakeri). Och vill du tipsa om vad du har för användarnamn, är det bara att kommentera! Det mottages tacksamt!

Share

Ett blogginlägg från en bloggarlya

Funderingar,

Vaknar och tittar ut över de mörka takåsarna på Söder. (Älskar sådana meningar..!)

Om en stund träffas vi som ska jobba i TänkOm för att lägga upp fler strategier kring utbildningen där skolor ska kunna få hjälp med att tänka just om. Undervisningen måste hänga med i utvecklingen i samhället idag 2009.

Jag bloggar vid ett köksbord där någon brukar blogga. Det känns kreativit just här. En lägenhet full av omsorg. Ett ställe där jag inte behöver vara gäst utan får känna mig hemma. Hos någon som jag träffade först via nätet, sedan i det man kallar irl (in real life). Gillar egentligen inte uppdelningen – min vän var lika verklig innan jag hade sett henne öga mot öga. Men så är det, vågar vi vårda vänskap på olika sätt, finns det plats för många möten som annars aldrig hade blivit av.

Ni har fattat rätt, jag snyltar! 🙂

Share