För er som tyckte att min rapport från lägret lämnade en del att hämta, kommer en bra beskrivning i Internet World. Uppdaterat: Och här är en annan i Dagen. Och för er som vill se vilka som var med, kan ni titta här (Foto: Frick):
Find Wally, liksom. 😉 Eller så kan ni kolla på min film (Under fyra min). Alla möjligheter finns.
Jo, jag vet att det ösregnade när vi kom fram till ön, men en filmmakare har ju fria händer…
Richard Gatarski pratar idag om att ge våra barn en så bra start som möjligt under temat Inspiration på TEDxStockholm . Han bad om korta bidrag och maken och jag gjorde en minifilm på 26 sekuner som han kommer att visa. Here it is:
Crowdsourcing: Att ta hjälp av varandra, att samarbeta, att delge, så som Richard Gatarski gör – I like!
Solen sken stundvis och de digitala vännerna dök upp en efter en på Rosendal. Maken och jag var tidigt där och viftade med plakatet som visade var vi fanns. Folk stannade till och läste:
Kom och träffa dina digitala vänner live, log och gick vidare. Några damer undrade lite försynt vad det hela handlade om och så pratade vi blogg där på parkbänken en stund. Jo då, en svägerska till den ena damen bloggade och de visste båda vad det handlade om. ”Mycket trevligt”, sa de uppmuntrande.
Och det blev det. Trevligt alltså. Runt 20 personer dök upp (Läs hos Lotten vilka som var där). En del kände ingen, en del kände några. Efter ett tag kände vi alla varandra lite bättre. Richard Gatarski bambusade från mobilen:
Här ser ni resultatet av det:
Och här ser ni en rektor och hennes Skolväska:
Här en apotekare av rang tillsammans med en konstnär av sällan skådat slag (Blogginlägg kommer om honom):
Tack alla som kom – bloggyaner, bloggare, twittrare och alla hangarounds!
Twitter kan ses som en hajp, men den är ack så bra så länge den varar. Ta bara gårdagskvällen som exempel. Mannen, samt en skön typ med alias Popfabriken och jag satt på Pressklubben och pratade. Jag twittrade ett snabbmeddelande om att det var där vi var och så var det inget mer med det. Trodde jag.
Tills… jag fick se ett ansikte tryckas mot rutan och kika in. Ett ansikte jag bara sett i cyberspace och som jag är twitter- och facebookvän med. Det tillhörde Christina Olsson, som bland annat skriver på Tara. Efter lite viftande såg hon oss och rusade in.
-Jag har cyklat. Och letat. Pressklubben är ju där intill, inte här, frustade hon.
Det visade sig att det var mitt twittermeddelande som hade fått fart på henne. Ibland är det inte helt fel att skriva triviala saker, det kan leda till något större. Och kanske ledde det till det. Intressant och skoj och allt på en gång var det iallafall att träffa dessa människor.
Jag struntar i om Twitter ses som en hajp. Det leder till saker som leder vidare till annat. Som ringar på vattnet.
Nu ska maken och jag till Rosendal och se vilka andra som hittar dit. Kl. 15 kanske vi ses över en kopp kaffe? Måste twittra om det.
Twitter kommer in i undervisningen. Iallafall på Marquette University i USA. Professorerna vill ha kontakt med sina studenter, diskutera undervisningsämnet med dem och delge dem intressant information som de bygger sina lektioner på. Samtidigt kan studenterna se vilka professorerna följer och själva komma närmare människor som de kan utbyta idéer med. Sådana som de inte hade hittat annars. Det är det som skiljer en mikroblogg från en universitetsplattform . Man når vidare och hittar mer runt hörnet.
När gästföreläsare kommer till universitetet får några studenter i uppgift att ”tweeta” live. Övningen hjälper studenterna att utveckla viktiga kunskaper som att lyssna, samla information, att fånga det viktigaste (på Twitter tillåts max 140 tecken) – och att helt enkelt att bli bra på multitasking.
Det händer en hel del.
Världsbokdagen firas idag på många ställen runt om i världen, bland annat i den första arabiskaspråkiga virtuella världen Rappelz. Kika in! Undrar du över något som du inte förstår kan du använda språköversättningsverktyget Nice Translator. Lycka till!
Rappelz hitade jag via bibliotikare-ningen Bibl feed