Taggarkiv: kreativitet

Det kreativa är inte gulligt – bara nödvändigt

Äkta kreativitet handlar om att närma sig det farliga, läskiga och obekväma. Att ge utrymme för fräna och obehagliga konfrontationer. Att lura vår lata hjärna att jobba med nya angreppssätt i stället för att bekväma sig med varianter på det den redan behärskar.

Det säger den finske professorn Alf Rehn i sin bok Farliga idéer: när det opassande tänkandet är din värdefullaste resurs. Och visst är det provocerande och intresssant. Om vi inte tillåts utmana vårt tänkande ”skapas ingen iPhone, Twitter eller RyanAir.”

Jag tänker tillbaka på mötet med Brad Choyt på Blue School i New York i somras. Hur han berättade att han ville att hans personal skulle få misslyckas, för om de inte gjorde det någon gång, betydde ju det att de antagligen inte hade provat och vågat. Det måste vara accepterat att man ibland tillåts att falla.

I en avhandling i psykologi som lades fram av  Farida Rasulzada vid Lunds universitet 2007 kan man läsa att kreativa miljöer ger stora vinster. Affärerna växer, men inte bara det; de kreativa miljöerna innebär också att medarbetarna mår bättre.

Spelar det någon roll hur medarbetarna på en arbetsplats mår då? Ja, faktiskt. Här sätter kanske någon av er kaffet i vrångstrupenn – tror inte alla att det spelar någon roll? Nej, det är inte säkert. Men Rasulzadas studie visar att det gör det:

Klimatet i organisationen tillsammans med gruppklimatet och graden av förändringsorienterat ledarskap, arbetsresurser och arbetsbelastningar påverkar kreativitet och innovation. Kreativa organisationer gör medarbetarna mer entusiastiska, engagerade och positiva. Ett kreativt klimat minskar även stressrelaterade problem som sömnsvårigheter, oro och irritation.

Aha.

Rasulzda menar också att företag måste arbeta aktivt för att skapa en positiv atmosfär och ett klimat för utveckling. Som anställd ska man känna stöd från sina kollegor.

Den konservativa kreativitet, det vill säga att förbi vid det gamla, som Razulda talar om, är intressant:

Här finns en risk att ett företag tror sig vara kreativt men i själva verkat belönar traditionalism, med samma material och metoder. Det begränsar successivt en kreativ utveckling med nya sidospår.

– Rutiner och ingrodda sätt att arbeta leder till ökad risk för att den inneboende kreativiteten hos medarbetarna inte tillvaratas. Medarbetare som känner sig kreativa mår bättre blir bättre på att hantera problem och påfrestningar som kan uppstå, säger Farida Rasulzada.

Det här är en studie om företag. Jag tänker mig att vi kan leka med tanken att vi kan applicera det man fått fram här på skolan. Arbetsrummen, konferenserna – hur mycket kreativitet tillåts där? Hur bra tillåts medarbetarna att må? Hur bra är man på att lyfta varandra?

Och i klasserna, hur lyfter vi elevernas idéer? Hur lyfter vi dem som människor?

I Nossebro har man bestämt sig för att skapa den goda skolan. Där har man tagit krafttag. Efter att ha hamnat näst längst ner på listan över skolkommuner slog man näven i bordet och kavlade upp ärmarna. Bestämde att det var skolan som fick ta på sig ansvaret för misslyckanden. Inte bara lägga över det på eleverna.
Det intressanta där tycker jag är att man ville basera sitt arbetssätt på forskning. Inte tyckanden eller gamla rutiner som satt i väggarna och som inte fick ifrågasättas. Man läste rapport på rapport om att elever vill vara i klassen och inte tas därifrån – och så fick det bli. Nivågrupperingar togs bort. Det man istället gjorde var att man började ha stenkoll på varje elev. Vad den behövde. Och skolan rättade sig efter det. Man började också titta utanför skolans väggar och se till att lärarna fick mer insikt om hur barnen fungerar.

Man vågade prova att förändra.

Bra. Mycket bra. Vi behöver gå i någon annans skor för att förstå och kunna hjälpa. Vi behöver ta på oss ansvaret för att elevernas utbildning är relevant, kreativ och utvecklande. Vi är vuxna. Vi har möjlighet att förändra och att ge eleverna rätten att få förändra.

Frågan är, vågar vi själva vara kreativa och ge varandra utrymme att vara det?

Share

Besök på The Blue School, New York

I somras besökte jag The Blue School på Manhattan i New York – skolan som säger:

Our mission is to cultivate creative, joyful and compassionate inquirers who use courageous and innovative thinking to build a harmonious and sustainable world.

Hans Renman, Business Creatives Sweden, som tidigare hade varit där, introducerade mig för rektor Brad Choyt och så blev jag inbjuden att komma dit när jag ändå var i krokarna på semester.

Brad Choyt i ett av klassrummen. Eftersom skolan snart skulle flytta till nya lokaler var mycket av materialet nedpackat.

Brad berättade om verksamheten som riktar sig till yngre barn, men som kommer byggas ut i takt med att barnen blir äldre och sedan omfatta det som har sin motsvarighet i vår grundskola. Han berättade om hur skolan startats av The Blue Man Group. Ni vet de där blåa människorna som bankar på rör och sånt.

De har sin teater inte långt därifrån och deras egna barn går på skolan. Kreativitet är viktigt för gruppen och det var därför de startade en skola som skulle ta vara på det.

Vad är det då som är speciellt med skolan? Inget som borde vara speciellt, kan man tycka, men det lärarna gör är att lyssna noga och klura ut vad som intresserar barnen. De vill verkligen ta vara på barnens drivkraft och engagemang. Sedan bygger man undervisningen utifrån det. Alla barn kan utveckla lärandet och i Vygotskij-anda hjälper lärarna barnen vidare. Kursplanerna anpassas efter vad lärarna upptäcker i barngrupperna.

Brad förklarade att han vill att lärarna ska misslyckas ibland. Jag frågade lite undrande varför.

– Om de inte misslyckas någon gång betyder det att de inte har vågat prova.

Rätt och fel-tanken har inte fått fäste på skolan. Kreativiteten har. Jag gillar! Och så frågar jag vidare om allt och inget.

Sedan frågar jag typiska skolfrågor. Sådana som jag vet att det pratas om i många lärarrum. Hur får lärarna tid? Krävs det inte väldigt mycket av dem?
Brad tittar en aning oförstående på mig.

Vi kräver mycket av våra lärare. Det ingår i deras jobb att jobba hårt. Och de har ett långt sommarlov.

Så berättar han om arbetsglädjen. Att många av lärarna är artister, konstnärer och har pedagogisk utbildning. Vi hejar på lärare på väg åt olika håll tillsammans med några elever. Sommarskolan här är i full gång, precis som på så många andra ställen i New York. Vänligheten flödar, man småpratar, frågar vad som är på gång, ger uppmuntrande ord och går vidare. Det märks att det här är en skola där man trivs. Det känns så.

Ljusrummet  – rummet dit man får gå när man behöver. Bara för att få vara.

Jag får vara med när några av de yngre barnen har högläsning. Läraren väver in samtal med barnen i läsningen, lyssnar på deras frågor och leder in dem på sådant som de nappar på. ”Kanske vi också skulle prova att…?”, ”Vad tror ni om det?”
Sedan ger de sig ut på en Upptäcka-staden-vandring, men innan de går ber Brad barnen tala om för honom om skulpturerna har vuxit något sedan sist och barnen lovar att ta reda på det.

Sedan sätter vi oss på kuddarna på golvet i hans skrubb, rektorsexpeditionen, och pratar vidare. Om det kreativa, om hur mycket lättare man lär sig om man är intresserad, om man blir tagen på allvar, blir lyssnad på. Om varför skolan finns. Läs gärna mer om skolans tankar här.

Jag lämnar mötet lycklig. Smiter in i den öppna trädgården, The Creative Little Garden, som ligger på en tvärgata inte långt därifrån. Samlar intrycken där i hammaocken och lyssnar på vattnet som porlar. Kontakten med skolan slutar inte där. Möten leder vidare, människor som tänker tillsammans kan skapa något ihop. Det är fint. Nu vill jag förvalta det väl.

Må det kreativa ständigt få finnas i vår närhet.

Share