Taggarkiv: Sociala medier

Releasefest för Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen

Torsdagen den 19 april 2012 var det dags för relesefest för min bok Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen – Så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr11.

Vi höll till i en lokal mitt i Göteborg på Truth, en PR- och reklambyrå som skapar uppriktig kommunikation. Något som är viktigt i ett samhälle där transparens är ett ledord. Min man jobbar där, så ja, jag fick nyckeln.

Det var en hel del fixande innan festen.

Tända ljus, fylla på glas

Lisa och Jack skulle releasa sin blogg Piratens resa och var tvungna att checka att allt stämde. Böckerna från Liber placerades ut.

Vi fixar det sista

Så kom de då, gästerna.

Nu kommer de!

Det blev tämligen fullt men aldrig trångt.

Folk

Jo, kanske på vissa ställen.

Piratens resa visas

Vissa hade åkt långt, Patrick Aspling och Elza Dunkels hade tagit sig ända från Umeå. Marie Andersson kom från Gotland. Jonas Hällebrand från Lund. Ja, inte enbart för min skull, men ändå. Kristina Alexanderson kom med tåg från Stockholm och vände hem morgonen efter. Det kallar jag vänskap. Fler kom långt ifrån, en hoper från Stockholm, andra från Kristianstad, Munkedal, Falkenberg, Västerås, Lidköping och.. ja, folk kom. Och folk minglade. Alla ni som var där, ni gjorde min kväll. Ni skapade möten och gjorde festen. Tack!

Min förläggare på Liber, Anna Maria Thunman, och jag pratade om boken.

Anna Maria och jag pratar om boken och om Movie Boxar

Därefter var det dags för själva boksläppet. Ritualen.

Folk skrev i gästboken i appen Guest Book på iPaden, men inte alla. Asch, det är så det blir i den allmänna tumulten. Hur som helst, jag gjorde en pdf av innehållet som jag sedan laddade upp på Calameo. Sedan tog jag koden och la in den här. Varsågoda att bläddra.

Det genomfördes tävlingar. Den som vann biobiljetterna var Ki Andersson. Grattis! Vinsten kommer med posten.

Jag signerade böcker.

Smaktips

Och det gjorde visst dottern också..

Nick förevisade sitt vinsortiment. Han driver Ofwerman Imports och hjälpte mig att ta fram vad som skulle drickas under kvällen. Den alkoholfria drycken Ice Tropez blev en favorit.

Smaktips

Lofving @Son Ldt spelade, för kvällen förstärkta av vår Joel på kontrabas. Det var fint.

Trubadurerna

Lisa och Jack agerade pressfotografer,

Pressfotografer

fångade min bak

Bakdel

och annat.

Åtta trappor upp

Stort tack till alla som kom, ni som hade hittat inbjudan på itmammans facebooksida eller på annat sätt. Tack till alla som hjälpte mig att fixa. Tack till Anne-Marie Körling som har velat att jag skulle skriva och som har hintat till förlag om mig. Tack till Liber som trodde på mig. Tack till alla som har uppmuntrat mig under året då jag har varit tjänstledig för att skriva för Liber, arbeta som konsult för olika företag och föreläsa i egen regi. Nu har jag några få bokningsbara månader kvar innan jag antingen går tillbaka till en lärartjänst eller då jag kommer att forska. Båda saker tilltalar mig enormt och jag ser redan fram emot hösten. Jo, jag kommer att fortsätta att föreläsa, men i mycket mindre skala. Skolforum och Bokmässsan har jag vågat boka in, i övrigt är jag försiktig innan jag vet hur hösten kommer att se ut. Det ger mycket, inte i plånboken, men i huvudet och för själen att vara ute och träffa olika människor med olika tankar. Ni som läser här ger mig mycket genom era kommentarer men också genom att jag vet att ni finns där och att ni tänker och handlar utifrån en vilja att skapa en skola där elevens bästa finns för ögonen. Tack!

 

Share

Jan Björklund pratade med upprörda lärare på Twitter

Björklund tog sig in på Twitter idag. Under #merkateder pratade han med de lärare, som han rört upp känslorna hos, efter sin debattartikel om att allt fixar sig om läraren bara kan leta upp sin kateder igen. Han pratade med mig. Det ska han ha cred för. Att han använde den kanal som den senaste tiden fått ett stort antal lärare att engagera sig, är en sak i sig. Utbildningsministern pratar med folk med de medel som finns och Twitter är ett sådant medel.

Så här bidrog några andra till samtalet. Märk att Jan Björklund vinkar längst ner.

På Twitter pratar man bara om att man dricker kaffe.

Nej, det gör man inte. Där pratar man om världsproblem som tsunami och kärnkraftshaveri. Och där pratar man om kaffedrickande. Och skolfrågor. Det är som i vanliga livet, man är sällan ensidig och enkelspårig i en diskussion; man talar om väder och vind och annat som verkar mer viktigt. Det sker ofta i en salig röra och det är det som kan göra ett samtal intressant.
Twitter har visat sig vara ett sätt att komma i kontakt med de folkvalda på ett helt annat sätt än förr. Jag har den senaste veckan pratat med både IT-ministern Anna-Karin Hatt och, som idag, utbildningsminister Jan Björklund. Att jag kan använda denna kanal ger mig ett försprång, som jag inte är säker på att jag vill ha. Vem säger att mina åsikter är mest lämpade att föra fram? Jag vill att elever idag ska få lära sig vägar för demokratiska samtal i den Kommunikationsålder vi lever i. De ska också kunna få föra fram sina åsikter där någon lyssnar på dem. Det är det minsta jag ber om att vi ska tänka på när vi funderar hur vi ska omsätta de förmågor, som finns beskrivna i styrdokumenten i praktiken.

Läs mer och lyssna om uppmärksamheten kring Björklunds utspel här. Han förklarar sig:

– Om någon tror att jag vill gå tillbaka till 40-talets skola, så vill jag inte det. Men läraren behöver återta mer av ledarskapet i många klassrum. Om ett antal personer håller med mig, men retar sig på ordet, så bortse då från ordet. Fundera nu på innebörden. Skolverkets och Skolinspektionens rapporter är väldigt tydliga med att allt detta ensamarbete inte är bra, säger utbildningsminister Jan Björklund

Bra, Jan. Läraren behöver vara ledare och han/ hon behöver vara en aktiv sådan, som ger eleverna kontinuerlig feedback och hjälper dem vidare. Ensamhetsarbete utan en närvarande lärare är inte bra. Men, fundera på orden, Jan. De är viktiga. Menade du något annat än att läraren ska undervisa helklass från katedern, så säg det. Menar du att elever ska få ta ett personligt ansvar med en lärare som stöttar, så säg det. Vi lyssnar.

För fler länkar, gå till Johan Groths hemsida. Det var han som startade hashtagen #merkateder.

Share

Utan samtal dör utvecklingen

-Berätta, vad är på gång?

Tystnad. Någon börjar lite trevande, en annan hakar på. Samtalet kommer igång.

Så vid fikapausen dras proppen ur:

-Vet du, vi gjorde en så rolig grej i min klass, det blev faktiskt riktigt lyckat..

Det bubblar. Någon lyssnar. En annan faller in och så är samtalet igång. Det informella. Det behöver inte handla om det nyaste nya och det hottaste hotta. Man behöver inte bräcka varandra. Samtalet utmanar ändå och skapar nya tankar.

Att berätta är att ge. Att komma med respons likaså.

Tystnad är att ta. Att inte ge respons likaså.

I de sociala medierna kan vi träffas som över en fika. Ibland pratar vi om hur kaffet smakar, ibland om hur vi kan hjälpa varandra vidare. Av den anledningen har jag svårt att rapa upp en massa tips i samtalskanalerna hela tiden. Kaffedrickandet blir inte så avslappnat då. Samtalet kommer av sig och det blir istället megafonutrop.

Jag vill ha. Och jag vill ge. Ibland har jag lite att komma med, ibland mer. Det är OK. Megafonutrop hittar jag på många håll, men det är samtalen jag vill åt. Om skumtomtar, lärande, julgranspynt och världspolitik – allt i en salig blandning.

Give us this day.. by Mr. Kris CC-licens: BY

Ses vi inte öga mot öga kan vi se varandra i de sociala medierna. Verkligen se. Och lyssna. Men inte bara det, vi kan visa att vi lyssnar genom att ge något tillbaka. Utveckling sker om vi bygger något ihop, inte bara står bredvid och tittar på. Så funderar jag idag.

Share

Lärarnas Tidning om sociala medier

Äntligen har Lärarnas Tidning ett temanummer om sociala medier. Flera av min vänner finns med där och berättar om hur de arbetar. Jag är glad. Det händer något i Skolsverige.

Efter att jag skickat ut ett tweet om det…

…kom ett tweet tillbaka. Det var från Richard Gatarski som hade författat ett blogginlägg.

Ett som jag blir rörd av. Glad. Ibland är andras vänlighet på nätet det som hjälper en vidare. För det finns mycket vänlighet där och det upptäcker man nog bara genom att vara en del av det. Så jag fortsätter att vara en del av det, och ser fram emot att Lärarnas Tidning lägger ut Anne-Marie Körlings krönika så jag kan länka till den. Kanske kan de lägga ut de andra positiva artiklarna också så man inte bara möts av det elände de har valt att fokusera på i sin nättidning just nu. Lärarnas Tidning, ni kan.

Share

Mymlan om viktiga grejer

Sofia Mirjamssdotter, också känd som Mymlan, intervjuas i SN24 om sociala medier.
Läs artikeln. Länka. Hon pratar nyanserat om vad internet kan ge och vad man som förälder kan tänka på. Det tål att spridas.

På frågan om hur det kunde ha varit om internet hade funnits när hon var liten säger hon:

Men jag tror att jag hade varit mindre ensam, kanske fått ett annat självförtroende, blivit mer vidsynt och lärt mig väldigt mycket tidigt som det nu tagit mig många år att förstå, om mig själv och om världen.

När det gäller vad hon gör för att inte utveckla ett beroende, svarar hon:

Konstig fråga. Jag ÄR beroende av internet. Precis som jag är beroende av vänner, av intellektuellt utbyte och information av olika slag. Jag ser ingen anledning att försöka motarbeta det beroendet

.
Spännande. Särskilt för en som mig som ibland försöker dölja att jag kollar twitter i min mobil när jag är på språng – när jag gör andra saker samtidigt. Det är inte riktigt fint. Det måste bortförklaras.

Men det måste nog inte det. Jag ska bättra mig. Genast.

Share

Alla dessa sociala medier

Alla dessa sociala medier – kan det vá nåt?

Dr. P.O förklarar vad som är skillnaden mellan Linkedin, Facebook och Twitter. Det gör han väldigt pedagogiskt och bra, så läs hans inlägg för att få veta mer.

För övrigt gillar jag hans blogg väldigt mycket. En twittrande doktor i logistik som skriver vaket om skolfrågor och annat intressant. En av dem som jag får ut mest av på Twitter just nu. Följ honom!

Som en del gamla läsare kanske har lagt märke till, uppdaterar jag inte bloggen lika ofta nu som förr. Det beror på att jag förutom mitt vanliga IT-pedagogjobb har fått en del andra åtaganden, men också på att jag kommunicerar mer via Twitter istället. Ibland vill man formulera sig längre och då är bloggen bra, men ibland vill man koncentrera sig till 140 tecken och då är Twitter bra. Där får man lättare igång en dialog än på en blogg, där man ibland kan känna att folk gärna läser men inte säger något tillbaka. Vilket de är i sin fulla rätt att göra. Så klart.

Äntligen har jag upptäckt hur jag vill använda Twitter. Jag samtalar med andra, inte bara pedagoger, om allt mellan himmel och jord. Vi skämtar, pratar strunt och ibland dödligt allvar. Tips om bra artiklar kommer också ibland. Jag vill inte vara en RT-maskin som bara prånglar ut vad andra skriver. Inte heller vill jag bara prata skola. Jag vill prata om det världen pratar om. Skolan blir annars så lätt en egen ö mitt i världen med sina egna idéer utan fast förankring.
Jag vill se vad IT-nördar, journalister, kreti och pleti pratar om. För att skaffa mig koll. Hur funkar sociala medier i livet? Jag vill vara med och se hur folk skaffar sig jobb via Twitter, hur de får värdefulla kontakter och hur de samspelar.
Jag vill särskilt följa politiker nu inför valet för att se hur de handskas med verktyget. Basunerar de bara ut sitt budskap eller lyssnar de in? Hur kommunicerar de? Gudrun Schyman har fattat galoppen, andra politiker trevar sig fram.

Därför kommer jag fortsätta skriva en väldig blandning av livets alla diskussionsämnen på Twitter framöver. Den som vill följa mig är välkommen, den som inte vill behöver inte. Det är så Twitter fungerar.

Share