Just nu pågår knytkonferensen Webcoast i Göteborg. En knytkonferens, eller unconference, innebär att människor delar med sig av sina kunskaper. Det finns inga inhyrda talare, utan den som vill dela, den delar. Jag har skrivit om det förut här och här om du vill veta mer. Knytkonferenser behöver inte vara gratis, lokaler och mat brukar kosta, och kostar det ingenting så är det alltid någon som betalar någonstans i form av sponsring. Ingenting är någonsin gratis. Men de som delar med sig och de som arrangerar får inga pengar för sitt jobb.
Terese Raymond och jag pratade spelifiering utifrån det projekt Terese samordnar och leder med medel från .SE och där jag och flera andra ingår. Spelifiering innebär inte att vi automatiskt ska slänga in en massa spel i skolan, även om det visst finns spel som kan användas, utan det handlar om att dra nytta av de mekaniskmer som finns i spel. Eller att undvika de mekanismer som inte är så lyckade att använda. Du kan se vad vi pratade om här:
Läs gärna mer om projektet här.
Jag brukar försöka sprida information om knytkonferenser som Sweden Social Web Camp (SSWC) och Webcoast till folk även inom skolan. Detta för att jag själv tycker att det ger så otroligt mycket att prata lärande med människor som arbetar inom andra områden och som kan berika hur jag tänker. Kanske att någon av alla dem som åker på stora skolkonferenser år efter år kan vilja hitta något annat någon gång? Man kanske längtar efter just det.
När jag twittrade ut: ”Reflektion från #webcoast : Vad bra om fler från skolan var här. Fruktbart menar jag. Vet att det är helg o att man betalar själv, men ändå.” önskade jag nämligen att folk skulle bli nyfikna och undersöka om Webcoast eller SSWC eller liknande kan vara något inför ett annat år. Ganska snart kom ett lagom surt svar: ”Säkert. Men jag har aldrig hört talas om det. Har inbjudan gått ut till oss som arb i skolan? Platsar vux. utbildare?”
Och någon som undrade vem som skulle ta hand om hans fotbollslag om han kom.
Nej, knytkonferenser skickas inte ut till skolor via broschyrer eller mejl. Arrangörerna jobbar gratis och har sällan pengar att trycka sådant eller göra massutskick på egen hand. Det är därför det sprids i sociala nätverk. Om man missar informationen så är det tråkigt, men då kanske man inte ska bli förnärmad utan se det som att ”Det hade jag ingen aning om! Vad spännande att ta reda på mer, nu när jag har fått nys om saken!” Bara en tanke. Eller så har man inte behov av att träffas i sådana sammanhang. Ingen fara.
Själv kunde jag bara vara med en dag av tre på Webcoast. Jag hade inget fotbollslag att ta hand om, men väl än hel massa andra grejer. Så är livet. Och jag väljer att titta på solen som nu skiner, vara glad över alla de människor som berikade mig i går på knytkonferensen och mina barn som kommer att fylla min dag i dag med en hel massa saker. Nästa år kanske jag inte kan åka på Webcoast, vem vet. Världen går inte under om jag väljer något annat. Men jag fortsätter hoppas att några fler från skolan kommer dit och blandar och ger ihop med övriga deltagare. Det är en önskan som jag vågar skriva så där försiktigt i hopp om att inte kränka någon som läser mina tankar. Vet man om det så är det lite lättare att kunna anmäla sig.
Ha en bra dag idag, även om solen inte skiner just där du är! Du kan göra världen vackrare bara genom att komma med en idé eller en hälsning till någon i din närhet. Svårare behöver det inte vara.
