Twitter – vad och hur?

Mikrobloggar

Denna artikel med rubriken ”Twittrande lärare behövs” hade jag med i Svenskläraren, nr 4 2010. Använd den gärna, men hänvisa till källan, alltså hit. Here we go:

–På Twitter skriker folk ut sina tankar, oreflekterande och utan sammanhang.

-Twitter är en mötesplats där jag samtalar med människor jag annars aldrig hade träffat och där jag får nya idéer.
 

Åsikterna om Twitter går isär. Kan denna tjänst, eller andra mikrobloggar, vara något för mig som lärare idag?

För att svara på den frågan bör vi gå tillbaka lite i tiden, närmare bestämt till början av 2000-talet. Då var vi inte särskilt vana vid att läsa och kommentera bloggar utan använde Internet som informationscentral, utan att bidra med något tillbaka.

2001 kom Wikipedia, det uppslagsverk på Internet där användarna själva kan bidra med information. Något var satt i rullning.

Samtidigt kom farhågorna. Kan vanligt folk skriva om vad som helst? Hur kan man lita på att det de skriver är sant?

Nästan ett decennium senare finns skepsisen kvar, trots att det har visat sig att Wikipedia vid en jämförelse med Encyclopædia Britannica innehöll färre felaktigheter när man kontrollerade vissa sökord. Det kan tilläggas att Wikipedias material kontrolleras och modereras av granskare precis som det görs med andra uppslagsverk.

Under senare år har fler och fler bloggar sett dagens ljus och möjligheterna för människor att kommentera innehåll på Internet har ökat explosionsartat. Innan vi knappt har hämtat andan kommer mikrobloggarna, där man skriver högst 140 tecken, och communities som Facebook och gör entré på nätet. Tidningsrubriker vid riksdagsval och presidentkampanjer talar om att ”Sociala medier avgjorde valet”  och får oss att inse att det där nya på Internet, som inte längre är så väldigt nytt, är här för att stanna.

I både Lpo94 och Lpf94 kunde vi läsa och nu i Lgr 11 (min ändring sedan ny läroplan infördes):

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet.

Om vägarna för att påverka i samhället ändras, måste vi lärare ta del av förändringen om vi vill kunna leva upp till riktlinjerna i läroplanen. Kanske får de flesta elever lära sig att ringa eller skicka e-post till organisationer och myndigheter för att ställa frågor, samt att skriva insändare till tidningar för att på så sätt påverka något och göra sin röst hörd. Frågan är om de lär sig andra sätt för att delta i samhällslivet. För att kunna handledas i hur de kan påverka och delta, samt hur de ska uppträda på Internet, måste lärarna ha kunskap om detta. Det får lärarna bara om de själva provar och ser vilken potential som finns, samt de fallgropar man kan råka ut för.

Svaret på frågan om Twitter, eller andra mikrobloggar, kan vara något för mig som lärare idag, blir därför: Ja, eftersom det är nödvändigt att vara insatt i samhällsutvecklingen.

Steg för steg om hur du som nybörjare tar itu med Twitter

1. Utan att behöva registrera ett konto kan du på Twitters startsida, www.twitter.com, söka på olika ämnesord. Där kan du se vad som sägs om dessa ämnen på Twitter just nu. Eftersom Twitter är världsomspännande kommer du antagligen få upp träffar som är skrivna på olika språk.

2. Registrera konto och logga in. På Twitter är de flesta inte anonyma, utan står för vilka de är och skriver sitt fullständiga namn på sin presentationssida. Däremot kan man skaffa sig ett användarnamn som är något annat än det riktiga namnet.

3. Under Find People kan man söka efter namn på sådana man känner eller människor som man tycker om att läsa litteratur av, att lyssna på föreläsningar av eller som på andra sätt är intressanta. Klickar man sedan på Follow, får man upp deras uppdaterade så kallade tweets, korta meddelanden, på sin startsida på Twitter. För att hitta ännu fler intressanta människor, tar du reda på vilka de du följer, i sin tur följer. Då kan man utöka sitt nätverk ännu mer. Människor på Twitter kommer också att följa dig när de märker att du läser vad de skriver. Här kommer själva samspelet i Twitter in.
En viktig sak att tänka på är att om du bara står i ett hörn och lyssnar på vad andra säger utan att själv bidra i konversationen, kommer du tyvärr inte att delta i riktig bemärkelse. Om du däremot svarar på någons tweet och till exempel talar om att du blev glad för att få just det tipset, kommer människor att räkna med dig. Ställer du en fråga på Twitter får du fler svar om du tidigare har hjälpt någon eller har deltagit i samtal av olika slag.
Vill du så kan du blockera någon från att läsa dina uppdateringar, men oftast behövs inte det.

4. När du skriver direkt till någon på Twitter kan du göra det så alla ser genom att skriva @ + användarnamn. Den du riktar dig till kan senare på sin Twittersida under länken @ + användarnamn se vad du har skrivit om du gör så. Vill du skriva ett meddelande som ingen annan än mottagaren ser, använder du dig av funktionen Direct Message.

5. Om du läser något bra som någon av dem du följer har skrivit, kan du kopiera det och skriva RT (retweet) samt @ + användarnamn först. Då kan de som läser vad du skriver också få del av informationen, samtidigt som inte du tar åt dig äran för att ha skrivit det själv. Källhänvisning är viktigt.

6. För att det man skriver ska kunna läsas av fler än bara de som följer dig, kan du skriva # + ett ämnesord. Då hamnar dina tweets i den så kallade kanal som alla som skriver om det ämnet. Vid senaste Bok- och biblioteksmässan kunde man under den så kallade hashtagen #bokmassan läsa om olika intryck och tips angående evenemanget.

Om du på allvar provar något som Twitter, finns möjligheten att du hittar nya sätt att se på saker och ting. Du kan också få tips som du har nytta av i din undervisning. En positiv bieffekt är också att du antagligen kommer att få nya vänner från olika delar av landet och olika delar av världen. Dörrar öppnas och möjligheter kommer som ett brev på posten. Om du själv vill.

Vad eleverna har för nytta av lärare som twittrar

Eleverna kommer på flera sätt att ha nytta av att du som lärare twittrar.

I samspelet med andra lärare med andra erfarenheter ökar du ditt kunnande som pedagog. Det kommer dina elever till del.

Du kan också visa eleverna nya vägar att nå fram i vårt demokratiska samhälle idag. De kan till exempel få hjälp med hur de i valtider kan ta kontakt med politiska partier genom andra vägar än de traditionella. En fråga som ställs på Twitter kan ibland besvaras snabbare än en fråga i ett e-postmeddelande, eftersom något som är publikt kan anses som viktigt att ta itu med, så att man som parti visar sig från sin bästa sida.

En annan sak är att när något intressant sker i världen, kan nyhetsrapporteringarna komma ut snabbare på Twitter än på andra ställen. Att lära sig att sovra bland dessa uppdateringar är något som lärarna måste hjälpa eleverna med. Ett uttalande kan behöva följas upp för att se hur hög sanningshalten är – en viktig kompetens i vårt digitala samhälle idag.

Det finns många fler användningsområden för hur sociala medier kan användas i skolan. På Twitter kan du få fler tips.

En sak som är viktig att komma ihåg är att Twitter i sig inte är allena saliggörande. Det kommer med all sannolikhet att komma nya tjänster med annat innehåll inom kort. Det viktigaste är att du vågar ge dig i kast med det som kallas sociala medier och pröva vad det kan ge dig och dina elever. Vägen till att sedan pröva något annat blir inte så krånglig när du väl har vant dig vid sättet att samarbeta på Internet.

Christina Löfving

Share

Boken

Boken

Jag har skrivit en bok:

Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen 
– Så skapar vi en relevant skola utifrån LGR11

Varför behövde den skrivas? Jo, det där med teknik, datorer, pekplattor och annat – det kan vara en källa till frustration. Eller så kan det vara en källa att ösa ur.

Som lärare och IT-pedagog har jag mött många lärares tankar, rädslor och glädje inför att befinna sig i en skola i utveckling. Boken är tänkt att vara en hjälp att komma vidare.

Det är en lättläst bok som inte väjer för problem, men som tar läsaren vidare till förslag på lösningar. Det är en bok som vänder sig till alla inom grundskolan; fritidspedagoger, lärare, lärarstudenter, ja alla som har barn i sin närhet under en skoldag. Det är en bok som innehåller tydliga frågor att diskutera utifrån. En bok för kompetensutveckling.

Själv hittar jag mitt vattenhål bland alla kollegor i min närhet, men också i sociala medier på Internet där jag kallar mig @itmamman. Jag hittar det också på mina resor runt om i landet till olika skolor, där jag har föreläst under året.

Jag tror att vi alla har mycket att delge varandra. Jag hoppas att min bok kan göra det lättare för er på er skola att delge varandra er klokskap om hur det är att vara pedagog i en tid full av nya tekniska lösningar. Den är tänkt som ett redskap för just det. Kanske kan den vara en hjälp för er i höst i hur ni ska gå vidare.

Boken handlar om
  • hur vi kan använda digitala verktyg där sociala medier är en viktig del.
  • hur motivation och kommunikation stärker lärandet.
  • hur man kan arbeta praktiskt för att få till ovanstående grejer.
  • vad barn och unga gör på fritiden när det gäller digitala verktyg.
  • vad man kan göra för att få till fungerande arbetslag.
Jag vågar säga att den är döviktig. Jag har inte skrivit en bok som redan finns. Jag har skrivit för att bidra med det jag kan. Sedan får var och en ta de bitar de vill och lägga till sina erfarenheter. Tillsammans kan vi göra något bra.

Den finns att beställa på Adlibris och Bokus. Hoppas du vill läsa den!

Uppdaterade länkar finns här.

En bloggkommentar från Eva som hittas under inlägget om Releasefesten:

Har läst din bok nu. Åh, vilken FANTASTISKT bra bok. Och vilken NÖDVÄNDIG bok. Nu hoppas jag att min rektor vill läsa den… och sedan beställa varsitt ex till alla pedagoger på skolan. Tack för att du skrivit den. Sååå bra!

 

Share

Wordfeud – min hemliga research

Funderingar, , ,

Wordfeud. Den nya vuxen-flugan. Den som får oss att tappa taget om allt annat.

Jag spelar för fullt. Och tycker det är döintressant att se hur många olika sätt att spela som det finns. Samtidigt tänker jag på hur vår inställning till lärande och varande får oss att anta olika roller. Mina vänner vet inte att jag studerar detta utan spelar glatt vidare.

Jag ska förklara vad jag menar. I skolan finns det många elever som har tappat modet att lära. De väljer helst enkla uppgifter som snabbt klaras av för att på så så vis inte förlora ansiktet eller visa sig som okunniga. För det har de lärt sig att man inte får visa – då får man dåligt betyg. Svar kan bara vara rätt eller fel. För visst är världen full av saker som är rätt och fel, absolut. Men det stannar ibland där. Att diskutera, att våga kasta fram idéer för att se om de bär, att stöta och blöta; det hinns inte alltid med. Rätt och fel och att hitta de enkla vägarna för att inte uppfattas som den som inte kan; det tar så stor plats.

Du kanske inte känner igen dig, men det gör jag. Från min egen undervisning, innan jag började tänka i andra banor, och från exempel ute i landet. Jag kallar det för att anta den så kallade talanginställningen till skillnad från steg för steg-inställningen (Utifrån Dweck, Söderfjell) och utvecklar det i den bok jag nu skriver.

Med steg för steg-inställningen däremot ser man utmaningar som något spännande, något som får en att lära. Att inte kunna är inte farligt – det går alltid att lära mer.

Jag tänker tillbaka på när jag var yngre och bodde hemma hos mamma och pappa. Då när pappa ropade på mig om kvällarna att jag skulle sluta med läxorna och komma och spela spel istället. Han var lärare och visste att det räckte med ett visst mått av pluggande, själv visste jag aldrig om jag hade memorerat allt.
Pappa gillade spel. Han visste att de utvecklade det logiska tänkandet. Kortspel varvades med fyra i rad. Ett sånt där där man kunde lägga kulor horisontellt, vertikalt och diagonalt i 3D. Han lärde mig olika sätt att spela. Från början gjorde jag mina drag utan att tänka flera steg vidare, men han avslöjade trick för att hitta nya vägar. Det gjorde att han inte alltid vann, men det var inte det viktiga. Att vara två spelare som utmanades av varandra gjorde det roligare för oss båda. Vi fick vara uppslukade av spelet lite längre. Vann någon på ett för lätt sätt, var vi båda överens om att det inte gilldes. Att bara råka vinna var inte det roliga. Det skulle vara uttänkt.

Jag lärde mig. Och jag var inte en stjärna från början, en som hade fötts med bra spelstrategier.

Med Worfeud tänker jag att det är likadant. Vi lär när vi spelar. En del tittar på de bokstäver de har och funderar på vad de kan bilda för ord av dem. En del tittar på ytan där orden ska läggas och ser var det ger mest utdelning att lägga några brickor och om de kan baka ihop flera ord av redan befintliga. Eller om man kan lägga ett kortare ord nu för att spara vissa bokstäver ifall.. Eller inte lägga ett ord och hoppas att motståndaren lägger där, så att man själv kan få ett bättre läge (Mitt hemliga tips). När vi spelar lär vi hur andra gör och kan härma. Så som jag gjorde när jag spelade med pappa. Vi lär steg för steg.

En del återkommer och vill spela mer trots att de har förlorat flera gånger. En förlust gör inte att de tappar sugen. En del vågar inte spela. Kanske för att det tar för mycket tid, men kanske också för att få svart på vitt att man inte är bäst. Det är tufft i en tid då många av oss har växt upp med en talanginställning till lärande. (Jag menar nu inte er som har tackat nej till mina påflugna inbjudningar till Wordfeud – känn er inte utpekade!)

Men vi är inte. Vi utvecklas. Om vi tillåter det. Livet är inte statiskt. Det är ett livslångt lärande där strategier är bra att våga sig på. Att välja utmanande vägar, att kasta fram idéer och se om de bär, att inte racka ner på folk som prövar olika förslag och döma deras misslyckanden för hårt – det sättet att närma sig livet är på en del håll ovanligt. Men inte desto mindre viktigt.

Jag tror det är oerhört viktigt för pedagoger att fundera över sin egen inställning till lärande. Dels för att den kommer att avspeglas i mötet med eleverna. Dels för att den kan hjälpa eller stjälpa när det gäller för oss själva att lära nytt i den omvälvande digitala tid vi lever i.

Och du, om du undrar; jag vinner i vissa av de Wordfeudmatcher jag spelar och förlorar i lika många. Välkommen att utmana mig! itmamman, det är jag.

 

 

Share

När jordbävningen upplevdes här och nu

Funderingar, Opinion, Sociala medier, Spel

Förra året reste hela familjen till USA:s östkust och kuskade runt. Det var en spännande upplevelse som gav många minnen.

När så Washington DC och New York drabbades av jordbävning tidigare i veckan, frågade jag ena sonen om han hade hört att det hade hänt. Att det hände precis där vi var. Det kändes liksom nära. Jag ropade att han skulle komma och kolla på nyheterna.

”Ja, jordbävningen.” svarade han. ”Jag spelade med några där borta just då. De sa att det skakade.”

Okej.

Det är en annorlunda tid vi lever i nu jämfört med när vi var små. För många unga är det inget konstigt att ha vänner över hela jorden och att kunna delta i händelser långt bort. Att kunna delta även i jordbävningar precis när det händer.

Vad betyder det för oss som har hand om deras utveckling och utbildning? Jag kliar mig i huvudet..

 

Share

Lär dig koda på Codecademy

Koda

Denna eviga fråga: Hur lär man sig koda?

Många barn och ungdomar vill tränga bakom spelen och skapa själva. Var ska de börja?

Jag har skrivit om det förut och samlat några länkar. Idag fick jag ännu ett tips av Linus Feldt, Barnvärlden, via Facebook: Codeacademy.

Och jag har på fem minuter lärt mig att göra popup-fönster och att låta andra svara på okej-fråga. JavaScript. Jag kan. Eller, jag är på väg att lära mig.

Vågar du pröva?

Droppa gärna länken bland de barn och ungdomar du rör dig bland. Det kan vara just det någon letar efter.

Lycka till!

Share

Unconferences, eller knytkonferenser, börjar bli hett

Funderingar, I media, Opinion, Sociala medier

Äntligen.

Något händer i Skolsverige. Man vill nätverka. Det är bra, mycket bra, för det är i utbytandet av idéer som saker kan ta form. Det är i slipandet av tankar som utveckling sker. Jag tror inte att det sker genom att ta efter färdiga koncept. Därför tror jag inte heller på frågan ”Har någon provat och sett att det fungerar i en klass?” För det som fungerar i ett sammanhang behöver inte fungera i ett annat och vice versa. Det är i sammanhanget det får ta form efter de förutsättningar som finns.

Tillbaka till knytkonferenstanken. Efter att ha varit med på Sweden Social Web Camp 2009, var jag övertygad om att detta är ett bra sätt att ha konferens på. Här hittar du en film om hur det fungerar praktiskt när många delar med sig.
Kort fungerar det som en social sammankomst där man formar innehållet under själva knytkonferensen. Tillsammans. Här en blid på The Grid där de olika träffarna sätts upp:

Och så samlas man där det finns plats. Under en ek går bra.

Efter WebCoast i Göteborg i mars i år hade jag samma övertygelse. Därför är det otroligt roligt att tanken hittar in i skolans värld. Jag säger skolans värld, för jag tror att vi ibland stänger in oss lite i vår värld. Vi pratar helst med varandra på särskilda skolkonferenser. Det är nästa sak jag vill lobba för att bryta upp.

I dagens DN kan man läsa om årets Sweden Social Web Camp på Tjärö i Blekinge. Där samlas åter igen människor som är intresserade av nätet. Oavsett yrke. I artikeln uttalar sig Kristin Heinonen om att knytkonferensen är för alla och tar som exempel dem som vill prata skola. Vi kan dra nytta av andra yrkesgrupper i skolan. Nu börjar appar till pekplattor och annat bli stort. Då pratar vi om att ”Vi skulle vilja ha det här och det här, fast på svenska!” Bra. På en knytkonferens av större slag kan man hitta dem som kan hjälpa till. För det är det som är själva grejen; vill man något ser man till att hitta vidare.

På Skolforum kommer det att finnas tid för en mindre knytkonferens kallad #EdcampStmlm. Yes, säger jag! Jag tycker det är bra och tycker Anna Kaya och Per Falk som står bakom idén ska ha all cred. Men om ett par år, när tiden är mogen, då anmäler vi oss alla till Sweden Social Web Camp eller WebCoast, eller någon annan knytkonferens där även människor från andra yrkeskategorier deltar, och vidgar våra vyer. Det är min önskan.

Skolan kan.

Share