Taggarkiv: skolan

När Mr Kay fick ett ansikte

Spinning Jenny.

Det var ett av det mest trista ord jag visste under min skoltid. Det dök upp ibland och var alltid lika grått, trist och eländigt. Bilderna i boken förstärkte känslan. Jag pluggade snabbt in årtalen och namnen och så hoppades jag slippa den stackars Spinning Jenny-maskinen ett tag.

Så dök det upp i veckan igen. Sonen hade prov och bad mig förhöra. ”Men bara på de sidor jag säger, inte på en massa snack runt omkring!” Han känner mig. Så jag frågar på texten och får bannor så fort jag går utanför. Slinter ibland och vill dra paralleller, men dras snabbt tillbaka av sonen. ”Fråga på texten!”

Jag frågar på texten. Men börjar ändå fundera. Jag hade glömt att snubben som uppfann Flygande skytteln (ett annat av de ord jag hade på trista-listan under min skoltid) liksom uppfinnaren till Spinning Jenny fick fly hals över huvud för att folk retade upp sig så på dem eftersom de i och med sina uppfinningar tog jobben ifrån andra. Folk slog sönder deras hus och Flygande-skytteln-uppfinnaren, John Kay, tvingades i landsflykt. Vart flydde han? Till Frankrike. Ett land som några år senare skulle få uppleva Franska revolutionen. Var det så smart att fly dit? Jag bara frågar. Det skulle han ha tänkt på.
Vad hände med honom där då? Jag börjar fantisera och tänka mig in i hur han blir vän med några aristokrater för att sedan bli jagad av den uppretade pöbeln. ”Nej, inte nu igen!” Stackars krake. Eller så hann han dö innan allt satte igång igen, han borde ju ha varit ganska gammal då.

Industriella revolutionen och Franska revolutionen börjar få ljus igen. Mr Kay hjälper mig att binda dem samman. Jag skulle vilja vara elev igen och låta Mr Kay traska genom historien. Berätta den genom honom. Jag skulle vilja kunna välja mellan att filma hans berättelse, antingen med hjälp av kompisskådisar eller med bilder från Unlockning archives (Just nu verkar flera av deras sidor ligga nere, men jag hoppas det bara är tillfälligt) eller andra bilder som blivit fria att använda för att upphovsmannen sedan länge är död. Kanske lägga in dem i Pikistrips och göra en berättande serie. Jag skulle vilja intervjua Mr Kay. Göra en inspelning och kanske lägga ut som podcast. Om han vill prata med mig alltså.
Jag kanske gör en Glogster om honom och hämtar inspiration från den som redan har gjort en. Om någon annan har intresserat sig för min Kay före mig, kan det kasta ljus över det jag vill veta. Jag tackar och tar emot!
Kanske tar jag reda på mer genom Qwiki som både berättar och visar bilder om olika historiska händelser, platser och annat. Om jag har registrerat mig för att få en invite alltså. Tycker det är lite synd att man inte kan bidra till Qwiki själv utan bara titta på andras material, men det lämnar vi så länge.

Min tidslinje som jag gör på Timetoast hjälper mig att strukturera. Där kan jag länka vidare till andra ställen på webben och där kan jag lägga upp bilder. Med hjälp av embed-koden lägger jag in den här på bloggen:

(Riksantikvarieämbetet har lagt upp mängder av fria bilder på Flickr. Dyk ner i denna guldgruva om du vill och behöver bilder till din berättelse.)

Jag funderar på paralleller mellan vår tid och industriella revolutionen. Det står nämligen i läroboken att ett barn som föddes kring sekelskiftet 1800 i Storbritannien fick uppleva fler förändringar än någon tidigare fått göra under hela sin levnad. Är det samma sak nu? I den kommunikativa revolutionen. Framkallar det också känslor, fast av ett annat slag? Allt detta nya.

Jag går och sätter på mer kaffe. Mr Kay följer med mig ut i köket. Nu lämnar han mig inte.

Share

Körlings barn

Min vän Anne-Marie medverkade förra veckan i TV-programmet Körlings barn. Som titeln avslöjar, handlade det om henne, hennes elever och barn hon har runt omkring sig. Jag såg, kände igen mig och blev lycklig. Äntligen fungerar klippet och ni kan se det här.

Ska ni se något om lärande och om lärares förhållningssätt till elever och innehåll, ska ni se detta. Jag önskar att ni ser det!
Hon frågar bland annat: ”Skulle du vilja vara elev i din egen klass?” En jätteviktig fråga. Det finns skolor som genomsyras av välkomnande, nyfikenhet och öppenhet. Det finns också skolor där man med en gång känner att här får jag en tillsägelse om jag andas för högt, här skriker vi på varandra och här skäller vi för allt. Bara i fall att, för att vara på den säkra sidan.

Därför är Anne-Maries fråga så viktig och det här programmet så viktigt för lärare att se. Jag önskar att ett arbetslag någonstans i Sverige antar utmaningen att se programmet och sedan diskutera hur man kan jobba vidare på just den skolan. Vågar någon?

Share

Samla nyheter i egen tidning på nätet

Genom  Mats Larsnäs hittade jag paper.li där man kan få flöden av twitterlänkar att bilda nyheterna i en tidning.

På så vis kan man enkelt få en överblick över vad som skrivs inom ett visst ämne eller vad enskilda personer skriver om. Man kan nämligen välja om man vill att allt som det länkas till under en viss hashtag (#) ska rassla in i tidningen eller om enskilda twittrares länkningar ska rassla in där eller om alla twittrare som finns i en viss lista ska få sina länkningar att hamna där.

Jag valde hashtagen #val2010, varpå tidningen fick samma namn. Läs den gärna.
De artiklar och filmer som folk har länkat till under den hashtagen på Twitter de senaste 24 timmarna hamnar i min tidning. Uppdaterade nyheter med andra ord.

Jag ser användningsområden i skolan om man vill nyhetsbevaka ett visst ämne och snabbt få de senaste nyheterna utan att behöva klicka på varje länk i Twitter. Överblickbart och smidigt. Något att prova?

Share

Lägg några minuter på den här filmen

Man ska fylla på elever? De ska hällas ur i så fall! Det tycker jag vore ett bättre sätt att se på det. De har så mycket tankar och synpunkter som aldrig får komma ut någonstans

Orden är Anne-Marie Körlings och du kan höra mer om hennes tankar om elevers lärande i den här kortfilmen. En intervju där vi får se en människa med glimten i ögat prata om allvarliga grejer.

Hur som helst, jag får ut så mycket av att prata med Anne-Marie; det är därför jag vill lyfta fram filmen. En lyssnande männsika som delar med sig av sina tankar; hela tiden med fokus på vad som gagnar eleverna, det är vad vi kan se där. Hon klurar på nya idéer och prövar dem på andra, reviderar och engagerar. Utgångspunkten är inte att säga ”Hör om min fantastiska undervisning” för att vi ska se henne själv och hylla hennes duktighet, utan utgångspunkten är att hjälpa barnen att få en meningsfull tillvaro, en där de känner att de ingår i ett sammanhang.

Det finns många lärare som har det förhållningssättet och jag har er alla som förebilder.

På besök i Anne-Maries klassrum

Suddig mobilbild från mitt besök i Anne-Maries klassrum.

Programmet Körlings barn sänds torsdagen den 16 sep kl. 20:00.

Share

Digitalt berättande med Photoshow och Photovisi

Sommarlovet är slut. Det betyder redovisning i form av ”Mitt sommarlov”. Eller? I fler och fler klassrum avskaffar man detta för att ingen ska behöva känna att man måste klämma fram massa saker som man har gjort. Det är svårt för den som ingenting har gjort. Anne-Marie Körling har ett tips på vad man kan göra istället – hur man kan få barnen att berätta om.. Ja läs själva.

För det är ju det, barn behöver få berätta. Om de vill. Vi får inte bli rädda för att fråga, inte vara rädda för att visa oss intresserade. Så många barn går till skolan utan att känna att det de gör där hemma är värdefullt.

En värld hemma, en annan i skolan. Har vi en aning?

Kan det vara så att barnen känner på sig vad som är bra att ha gjort på sommarlovet och inte? Jag tänker på killen som började i förskoleklass och där läraren frågade vad han tyckte om att göra hemma. Han svarade: ”Spela data!” Läraren såg inte så glad ut, utan frågade genast: ”Ja, men om du inte spelar data, vad gör du då?”
Som om det inte var okej. Inga frågor om vilka spel det var, hur de gick till eller annat som han hade kunnat berätta massor om.

Jag vill berätta. Det gör jag med bilder och tipsar samtidigt om två tjänster – en för bildspel och en för collage.

Photoshow.com kan man göra bildspel med musik, text och stickers. I gratisversionen har man inte så mycket att välja på, men det funkar.


En annan tjänst för att visa bilder är Photovisi. Där blir det fasta collage av bilderna och det finns en mängd olika bakgrunder att välja mellan.

Share