Creative Commons och en synnerligen bra diskussion

augusti 15, 2010Creative CommonsCreative Commons, sswcitmamman

Om du har en stund över, kolla in klippet nedan. Det är från SSWC (Sweden Social Web Camp) som jag tidigare skrivit om och det är ett bra exempel på hur man kan träffas och spåna fram idéer på en konferens, eller UNconference, som det kan kallas. I klippet kommer diskussionerna igång efter ungefär halva tiden. Det handlar om upphovsrätt, CC-licens och vad som behöver till i skolan för att få igång lärande av idag.

Joakim Jardenberg, Kristina Alexanderson och Johan Grafstrom håller i det hela men bjuder in till samtal. Det fina är att om du, liksom jag, inte var med under träffen på Tjärö, kan du ändå prata med dem via Twitter eller bloggar. Diskussionerna fortsätter nämligen även när man inte ser varandra.

Den här filmen har jag snott från Joakim Jardenberg med hans tillåtelse, eftersom allt på hans sajt ligger under Creative Commons Erkännande 2.5 Sverige License.

Själv jobbar jag på att CC:a innehållet i min blogg, men har inte riktigt kommit dit än. Det beror nog på att folk ibland har tagit text och bilder från min blogg utan att fråga. Någon biblioteksblogg låter allt mitt material gå in på deras sajt med hjälp av rss. Jag kommer inte ihåg vilken sajt det var, men det känns inte bra att man gör så utan att ställa den enkla frågan om det är okej. Jag vill gärna veta vem jag jobbar åt om jag jobbar åt någon. Vi måste bli bättre på att ge erkännande åt varandra.

Men jag hoppas ta mig i kragen och lägga CC-stämpeln på min blogg. Om ett tag. När jag funderat vidare. Hjälp mig gärna på traven genom att ge mig en spark i baken. Jag lovar att det kommer funka!

Drag-On-Tape

augusti 6, 2010FilmDragontape, sätta ihop filmer, sätta ihop YouTubefilmer, YouTubeitmamman

I online-tjänsten DragOnTape använder man flera YouTube-klipp som man sätter ihop för att kunna se i en följd utan avbrott. Kan vara en bra grej för klasser där elever ska visa upp filmer de gjort. Filmerna ligger kvar på sina ursprungliga platser och man förändrar inget i själva klippen, utan det sker bara en slags länkning dit.

Man letar alltså fram klippen och drar dem till en tidslinje. Därefter måste man spara.

Sedan får man möjlighet att dela länken på Facebook och andra ställen, eller så kan man spara länken och använda den som man vill. Någon bädda-in-funktion finns tyvärr inte.

Lite buggigt verkar det vara, men det kan nog bli bra med tiden. Om ni tittar hur mina två klipp ser ut, märker ni att man får en del skrot framför filmen när man kör igång den. Markören måste vara över helskärmsläget för att det ska bli bra.

Som sagt, här finns möjligheter, men helt snyggt är det inte.

En titt in i världen utanför skolan

augusti 5, 2010I media, Opinionföretag, skola, skolan, sswc, Sweden Social Web Camp, UppdragsMedia, världenitmamman

Jag hämtar ofta inspiration utanför skolan. Och därmed hoppas jag att skolan och världen ska kunna bli ett, inte två. Ett kliv utanför byggnaderna ger nya perspektiv.

Idag vill jag kliva in i företagsvärlden och väljer då mediaföretaget UppdragsMedia. Varför? Jo, de är just nu i skrivande stund i full gång med att producera en 80-sidig tidning, Intangible Artifacts. Och det är inte vilken tidning som helst. Den består nämligen av redaktionellt material som kommer från en bloggstafett som Martin Palacio på företaget Veidekke Bostad startade för ett tag sedan. Crowdsourcing.

Vem som helst kan i realtid läsa om hur arbetet går via Twitter. Man kan lägga sig i deras arbete, komma med kommentarer, skicka in bilder och allmänt vara ett pain in the ass. De vill det. Tidningen blir bättre då. Och det skapar uppmärksamhet kring deras produkt. Man ger och tar helt enkelt.

Nu senast la de ut denna film från kontoret. Studiebesök – man tackar:

Själva utkastet till tidningen kan ni se nedan (Klicka och bläddra). Ja, det är jag som är med på en av bilderna mot slutet. Ja, jag är stolt över det. Ja, jag säger det trots att jag är svensk. 🙂

Open publication – Free publishing – More intangible

Tidningen kommer bland annat att distribueras på Sweden Social web Camp, SSWC den 13 augusti. Där, på ön Tjärö i Blekinge skärgård, samlas samlas folk som är intresserade av webben, av samarbete och utveckling. Jag var med förra året. Då var vi inte många med skolbakgrund som hittat dit. I år kommer några fler. Jag ska följa dem från avstånd och glädjas med dem som kunde åka. För jag vet att de kommer ha många fruktbara samtal, många idéer kommer födas och många människor kommer att fortsätta sitt samarbete även sedan de lämnat ön. Då via nätet.

Skolan har mycket att lära. Inte på ett ”jasså-har-vi-gjort-fel-sätt” utan på ett öppet sätt.

Samarbete föder bra produkter, öppenhet likaså.

Närhet, avstånd, djup och ytlighet

juli 27, 2010Opinionnärhet, nätvänneritmamman

Idag fick vi besök här hemma av Kristina Alexanderson med familj. Kristina har jag lärt känna genom de avtryck hon lämnar i sin blogg och på andra ställen i diskussioner på nätet. Jo, vi har lärt känna varandra där på nätet. Man gör det. Människor är verkliga där.

Man kan se på nätdiskussioner som flyktiga och ytliga. 140 tecken på Twitter är inte mycket, så hur kan man vara djup där? Men om samtalen inte uppstår överhuvud taget, hur ska man då lära känna olika människor? Olika sorters människor? Ett samtal leder vidare och där skapas djupet. Vare sig man möts öga mot öga eller på nätet.

Just att våga kasta sig ut och prata med folk utan att man tar de vanliga vägarna för kontakt är något jag gillar. Lite som på vår resa i USA, där folk pratade med varandra utan att känna varandra, och det på ett helt annat sätt än det jag är van vid här hemma. Det må betraktas som ytligt, men det kan leda vidare till något annat. Eller det kan stanna där och det är ingen big deal med det.

Att skriva på nätet är att bjuda på sig själv, på sina tankar, erfarenheter och kunskaper. Det kan sticka i ögonen på folk att man gör det, men det är smällar man får ta. Jag vill inte vara utan dem som inspirerar mig och får mig att fundera vidare. Aldrig någonsin.

Bilden nedan knäpptes på Manhattan i somras och tillägnas alla vänner nära och i det som kallas fjärran.

Tycker du om den? Länka gärna hit, men ta inte är du snäll. Det var ett jox att knäppa den..

Mötas nära och i fjärran

juli 25, 2010Opinionelever, mötas, möten, resa, skolaitmamman

-Mamma, det är så annorlunda här. Folk kommer fram och pratar med oss och alla säger ”Excuse me” och ”I´m sorry” hela tiden. De är liksom vänligare här än hemma.

Sonen har spanat in ett nytt fenomen och börjar själv prova på att prata med folk på samma sätt som han bemöts.
Vi är i USA och reser runt, ser Obamas hus och fattiga avlägsna platser i bortre Pennsylvania. Vi rycks med av kommersen vid Niagarafallen och insuper dofterna och ljuden på Manhattan.

Folk samlas utanför ett kafé för att se VM i fotboll ihop på gatan.

Jag hajar också till inför hur vänliga folk är. Ungdomar sitter på pizzerian utan att ta av sig kepsen och bara för att jag sträcker mig efter en sak strax intill, utropar de genast ”Oh, I´m sorry!” Utan att ha gjort något galet. Bara för att vara vänliga. Trots kepsen.

En del ser inte ut som vi..

..andra står med en cello i Central Park. Och vill språka lite grann.

Att mötas är att lära. Att bemötas vänligt föder vänlighet.

Jag minns att jag vid en arbetsplats för länge sedan, kanske en där jag gjorde en av mina olika praktikperioder, föreslog att vi skulle säga hej på morgonen. Att det kunde vara en bra start att mötas så. Några kollegor tyckte inte det: ”Man kanske pratar med någon om något viktigt och då kan man inte avbryta samtalet bara för att nicka hej till någon annan. Det går inte.” Så morgnarna fortsatte som de brukade. Man tog inte notis om arbetskamraterna. Det var ett sätt att mötas det också.

Det går att närma sig försiktigt.

Det går att inte vilja lyssna.

Det går att mötas.

Hur som helst, att träffa andra människor är utvecklande. Att träffa människor från olika förhållanden och bakgrund är nödvändigt för att få perspektiv på livet. Men hur gör man det om man inte har råd att resa? Om man inte kan ta sig utanför villaförorten eller höghusområdet hur lätt som helst?
Skulle du få möjlighet att prata med ett barn som spelar onlinespel eller rör sig på nätet i största allmänhet, skulle du få höra berättelser om olika möten. Bra som dåliga. De är värda att lyssna på. Och jobbar du inom skola skulle du kunna få till möten mellan elever i vitt skilda delar av Sverige och världen. Du har möjlighet att göra det.

Välkommen att titta i de olika kategorierna här på bloggen för att hitta vägar för samarbete. Eller kom med tips – uppskattar om du vill använda kommentarsfältet som en mötesplats!