Enkel bildredigering i Picfull

februari 21, 2012Bild, Resurseritmamman

Hur bildredigerar jag snabbt och enkelt utan att behöva skaffa inloggning?

Kanske är frågan extra aktuell för dem som arbetar med yngre barn som inte får registrera sig på olika sajter på grund av att de är för unga. Picfull är en tjänst där man utan att skaffa inloggning kan ladda upp en bild och lägga på olika effekter för att göra om den. Man kan inte beskära eller ändra den på annat sätt, men om man tager vad man haver och inte har för stora krav i alla lägen, så kan Picfull funka just där och då. Som alternativ.

Jag laddade upp en älskad krollilja och valde effekten Color Separation. Man väljer färger, drar i ett reglage och provar sig fram tills man är nöjd.

När elever ska använda bilder för att illustrera arbeten eller för att använda dem som basen i till exempel en serieberättelse, kan det vara viktigt att få bearbeta sina bilder. Att se hur man kan ändra en bild för att få fram olika effekter och stämningar kan vara en grund för att diskutera hur bilder påverkar oss.

Lgr11, Kapitel 3.1: Bild

Genom att arbeta med olika typer av bilder kan människor utveckla sin kreativitet och bildskapande förmåga.

Undervisningen i ämnet bild ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om hur bilder skapas och kan tolkas.

I undervisningen ska eleverna ges möjligheter att utveckla kunskaper om hur man framställer och presenterar egna bilder med olika metoder, material och uttrycksformer. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa.

När man arbetar med gratistjänster på nätet finns det alltid en risk att de lägger ner och försvinner efter en tid. Tjänsten Picnik som många tycker om att använda är en sådan som snart kommer att gå i graven. Det är tråkigt, men samtidigt är det en del av livet. Saker kommer och går. Om vi lär oss att anpassa oss efter det, behöver det inte innebära jordens undergång. Jag är tacksam för det andra knåpar ihop åt mig och andra på nätet och tackar och tar emot så länge det finns.

Vill man ha ett vassare alternativ utan att behöva registrera sig finns BeFunky som jag gillar skarpt och som jag har skrivit om tidigare.

Andra sätt att dela med sig – här om iPads och lärande

februari 12, 2012I media, Opinion, Sociala medieripad, iPads, knytkonferens, lärande, skola, unconferenceitmamman

I fredags ordnades en nationell unconference, eller knytkonferens, om iPads och lärande i Nacka stadshus. Behovet att få träffas och prata pedagogiska tankar runt detta relativt nya verktyg hade visat sig finnas.

Jag har pratat unconference förr och önskat få in detta även bland pedagoger. I planerandet av denna icke-konferens tillsammans med Nackafolket Lena Gällhagen och Sandra Wissting samt Södertäljefolket Ulrika Jonson och Malin Fölster kom tankarna från SSWC och Webcoast väl till pass. Man lär av andra sammanhang. Och man kan få lära mer av andra i trevliga sammanhang. Man kan få skratta ihop. Inte bara sätta sig och konsumera som man kanske gör under en vanlig konferensdag. Unconferenses involverar i högsta grad deltagarna. Förhoppningen är att denna dela-kultur även kan spridas till arbetslag och mindre sammanhang där pedagoger dagligen träffar varandra.

Filmen nedan får visa glimtar från dagen och hur en unconference kan gå till.

Snart kan du läsa mer i Datorn i utbildningen som gjorde reportage. Men redan nu kan du få en glimt av träffen i Nacka Värmdö Posten.

Vi uppmanade deltagarna att själva dokumentera och twittra under #paddagogik under dagen. En del använde webb-tv-tjänsten Bambuser. När man skriver samma hashtag (#) i rubrikraden i Bambuser samlas alla klipp på ett ställe. Där går det lätt att i efterhand leta fram de olika klippen. Glöm bara inte att man måste bestämma sig för versal eller gemen i början av ordet, annars hamnar klippen under olika länkar. På Bambuser hittar du klippen under #paddagogik.

Tack alla som gjorde dagen till vad den blev!

Du som vill uppleva en unconference där både skolfolk, webbfolk och andra folk träffas under en helg under roliga former (vilket är viktigt i knytkonferenstanken), kan gör det på Webcoast i Göteborg den 16-18 mars. I så fall ses vi!
Eller så kan vi ses på Learning is the Shit i Ronneby brunnspark den 17-19 juni i år. Det kommer att bli väldigt annorlunda och oerhört bra!

Det handlar om eleverna och inte om vad vi känner

februari 4, 2012I media, Opinionitmamman

De senaste dagarnas debatt om surfplattans vara eller icke vara i skolan visar än en gång på faran med att låta sitt tyckande ta överhanden. Eller sina känslor inför något. Att vi har en utbildningsminister som inte kan höja sig över ett diskussionsklimat där man inleder sitt påstående med ”Jag känner att..” är anmärkningsvärt. Han om någon borde vara påläst och insatt i vilka rön som kommer fram inom forskning om lärande.

Därför läste jag med intresse det lärarna Marie Andersson, Josef Sahlin och Martin Fernström skrev på DN Debatt idag. De lägger till en annan viktig pusselbit. Nämligen att det handlar om eleverna och inte om vad vi känner.

Kan vi börja diskutera utifrån det?

Uppdaterat:

Det kom en tweet om att jag hade fel. Helt okej, jag har fel då och då. Länken till denna film nämndes där slutet handlar om höger och vänster hjärnhalva och vad som styr oss: http://youtu.be/dFs9WO2B8uI
Jag lovade därför att förklara lite mer än i en tweet om vad jag menade, hur fel jag än har.

Känslor är viktiga. Jag vill inte ha en känslokall skola. Allt kan inte vara bevisat genom forskning även om forskning är oerhört viktigt, vi måste också agera utifrån vad vi tror är viktigt genom de erfarenheter och de pusselbitar som livet har gett oss.
Men jag har hört människor med specialistkompetens kring barn grunda sina antaganden på ”Jag känner att..” och det är inte alltid bra. En som har specialistkompetens och som har ett barns framtid i sin hand kan låta sig färgas av att han eller hon känner att till exempel datorer inte är bra. Man måste eftersträva att hämta intryck och erfarenheter från andra, från den forskning som finns och sätta sig över att man själv inte ”känner” att till exempel datorer är så lätta att förstå sig på. Man måste följa styrdokumenten även om man inte ”känner” att elever ska lära att lära eller att de ska få vara kreativa. En utbildningsminister måste sätta sig in i vissa grundläggande fakta. Han måste kunna styrdokumenten på sina fem fingrar.

Jag önskar att vi kan vi få en skola där vi kan vara kreativa och utveckla båda våra hjärnhalvor.

Men jag vill fortfarande ha en minister som inte låter göra sina egna känslor till de enda rätta. Det får konsekvenser för en hel nations elever.

Du får gärna tycka annorlunda.

Sonens tips om TuneWiki i Spotify

februari 2, 2012Annat, Engelska, Musikitmamman

13-åringen visade mig en grej idag. Han hoppade ner bredvid mig i soffan och sa:

”Mamma, starta Spotify.” Öh, jaha.

”Klicka på AppFinder.” Jag gjorde snällt som han sa.

”Nu väljer du TuneWiki.” Okej. TuneWiki la sig i vänstermenyn i Spotify.

”Starta en låt.” Det blev en med Johnossi (Nostalgi från vår första gemensamma konsert).

”Bra, låten måste vara igång. Nu klickar du på TuneWiki.”

Och se på den! Texten rullar fram. Det som sjungs precis just nu i min Spotify markeras i fetstil. Ljuvligt!

Jag har tidigare varit storförtjust i halvtaffliga KaraokeParty.com som man kan använda på musik- eller språklektioner. Där man behöver uppgradera till premiumkonto för att få lyssna på mer än Främling. Typ. I Spotify funkar allt perfekt! Kanske inte med en gång, men efter att folk har hjälpt till att fixa och rätta till saker, så gör det det. Vissa låtar har information om att texten inte är synkad än och då kan man hjälpa till att synka genom att klicka på N-tangenten eller på texten vid radbyte. Och en del låtar har ingen text. Green Day har till exempel låtit ta bort texten till sina låtar. Synd. Men många låtar har text och det tackar vi för. Det är så gott som perfekt.

Min mamma tyskläraren hade varit överlycklig över Spotifys möjligheter. Hon brukade sno mina band med Nena och 99 luftballons (Åhh, kommer ni ihåg den låten?!) och lät eleverna jobba med texten och skråla. Då fanns inget Internet i skolan. Hon gjorde vad hon kunde för att arbeta elevnära. Ibland undrar jag hur det hade varit om mamma fick vara lärare idag istället för glad pensionär. Hon skulle ha upptäckt många möjligheter i skolans värld så som den ser ut just nu.

(Inlägget är godkänt av son och mamma.)

Fylga – ett spel om forntiden

februari 1, 2012Spel, Spelaitmamman

Äntligen tog jag mig tid att prova spelet Fylga, ett spel som handlar om brons- och järnåldern. Kanske har det funnits ett tag, jag kunde tyvärr inte hitta någon information om det på webbplatsen. Spelet går att ladda ner på både mac och PC. Första gången jag provade så kraschade spelet, men nu valde jag en variant med lägre upplösning och då fungerade det.

I spelet går man runt i tidstypiska miljöer med avataren Tyra och utför olika uppdrag. Jag måste erkänna att mitt tålamod tröt lite ibland. Det blev lätt för mycket prat och för lite action. Navigationen fungerade, men kunde kännas lite styltig.

Kan det fungera i skolan när man jobbar med forntiden? Jodå, som utgångspunkt för samtal. Till spelet finns även en pdf med information om vad som gör saker och ting i spelet tidstypiskt. Jag tänker mig också att elever kan göra egna berättelser utifrån vad de har upplevt i spelet. Inte enbart genom att skriva utan också genom att göra podcasts, webb-tv och annat där de kan uttrycka och analysera vad de lär sig. Kan de dessutom själva komma med förslag på hur ett sådant här spel skulle kunna göras ännu bättre och ge denna respons till dem som har skapat spelet? Kommer de att få svar? Det vore en på-riktigt-uppgift där de både får tänka till och där de förhoppningsvis kan påverka.

Spel i undervisningen behöver en lärare som tillsammans med eleverna kan tänka till hur det kan användas för att få till lärande. Fylga kan vara ett steg på vägen. Så tänker jag.

Persilja – ett eget inlägg till dig

januari 31, 2012Funderingar, Opinionitmamman

Det hände sig vid den tiden, år 2007, att vi som gick distansutbildningen IKT för pedagoger vid Högskolan Väst skulle blogga. Vi skulle reflektera öppet om vad vi lärde oss. Jag startade bloggen IT-mamman som då låg på wordpress.com.

En värld av smarta lösningar öppnade sig. Jag lärde mig bildredigera, göra animationer, fick utlopp för min skrivarlängtan och en hel del annat. Sådant jag inte hade kunnat eller hade gjort förut. Gratis webbresurser fanns ett knapptryck bort. Om det här reflekterade jag. Och om livet i allmänhet. Det var lycka.

Människor kom i min väg, människor som jag aldrig tidigare hade mött och säkert inte skulle möta om inte webben hade funnits. Persilja var en av dem. Hon bodde då i Kiruna men flyttade senare med sin familj till Luleå. Hon blev en kär vän, en som kommenterade och som tog emot mina kommentarer, en som jag mejlväxlade med. Vi utbytte drömmar och peppade varandra att ta nya kliv. Så slukade livet så smått oss båda. Hon började skriva för Sköna Hem och senare för Family Living. Och sälja inredning, kläder och smycken i sin webshop. Idag har hon också ett inredningsprogram i Hemmavid på 24Norrbotten:

Kommentarerna och mejlväxlingen upphörde nästan helt, men inte vänskapen.

För ett par veckor sedan när jag skulle hålla en föreläsning för lärarstudenter och lärare på Ltu i Luleå, tog jag mod till mig. Skulle vi kunna ses? Så där öga mot öga?

Fastän att Persilja, ja Pernilla Andersson kallas ju så, var mitt uppe i att slutföra ett tv-inslag, kom hon ångandes. Över en kaffe pratade vi en stund. Det var stort. Lite trevande blev det, men med värme. Vi kände ju varandra.

Någon som man har fått en växt av har delat en bit av sig själv. I fem år har jag haft Persiljas krollilja i min trädgård. Den kom som ett brev på posten:

Det är det som vänskap handlar om. Att dela med sig. Att finnas för varandra oavsett geografiskt avstånd. Därför ville jag skriva den här kärleksförklaringen till dig Persilja. Kanske lite sockersött, vad vet jag, men med hjärta. Du lärde mig så mycket bara genom att vara du.