Kategoriarkiv: Funderingar

The Shit i Ronneby väntar på dig!

Varför ska du åka till Ronneby i juni? Det kan man undra. Innan jag går in på det, tror jag att det behövs en tillbakablick.

Sommaren 2009 hände något. En grupp människor som hade pratat på bloggar och på Twitter började fundera på om de inte skulle kunna ses. Kanske tälta och grilla lite korv ihop? Det var starten för något mycket större, nämligen knytkonferensen Sweden Social Web Camp på ön Tjärö i Blekinge.
Flera hundra deltagare kom dit, alla med en längtan att träffas och dela. Den helgen hände mycket. Idéer tog form och levde vidare även sedan folk hade åkt hem. Människor från vitt skilda bakgrund träffades, men hade ett gemensamt: kärlek till webben.

Jag var där och började tänka: Det här kan vi uppleva även inom skolan. Detta delande. Och inte ensamma utan även ihop med andra som har ett gemensamt: kärlek till lärande. Jag har inte kunnat dra i det på egen hand, men har behållit mitt funderande på hur det ska gå till.

Hur kan vi inom skolan bli berikade av andra yrkeskategorier? Hur kan de bli berikade av oss? Varför stänga in oss på konferenser när skolan ska vara en del av världen och världen en del av skolan?

Svaret har ofta blivit: ”Vi inom skolan är inte där än. Vi måste få prata med folk inom vår yrkeskår.” Men nu har vi åkt runt på IT-konferenser i ganska många år. Och de kan ge en hel del, javisst, men det kan vara dags att våga ta klivet ut i något annat. Också. Det har gått några år efter den där sommaren då Sweden Social Web Camp var något nytt. Är vi där nu då? Är vi redo att prata med människor utanför vår sfär?

Ja, om vi vill.

I fredags träffade jag några sköna människor i just Ronneby, bland annat Micke Gunnarsson. Det var Cela som hade bjudit in till ett första möte till att skapa en lärandekonferens för folk inom skola, näringsliv, tantföreningar, barnverksamet och you name it. I gruppen fanns vi med olika bakgrund, allt från cirkus till.. ja till vad? Det spånades högt och lågt med ett stort mått kärlek till de deltagare vi såg framför oss.

Och nu börjar konferensen ta form! Det kommer bli något helt annat än det du är van vid. Inte enbart bordssamtal. Inte enbart salssittning. I juni kan man dra fördel av att finnas i Ronneby vackra brunnspark – det kommer att bli kanon!

Innan själva konferensen kommer deltagarna att kunna knyta kontakt med varandra på ett ganska annorlunda sätt, det är den tanke vi arbetar med nu. För männsikor ska få mötas och nätverk ska få bildas. Sådana som påverkar för lång framtid.

Sweden Social Web Camp började i Blekinge. Detta, som har arbetsnamnet ”The Shit”, eller ”The Kitt” om det känns bättre, kommer att sparka loss i Blekinge. Jag är så lycklig att skolfolk och andra tillsammans ska få uppleva det här. Vi kommer att kunna prata lärande på ett helt nytt sätt, med många fler infallsvinklar än vi är vana vid.

Snart, snart kommer datum att släppas och biljettpris att offentliggöras (Det kommer att bli billigt). Namn på inspiratörer kommer att droppas och påverkan på innehåll kommer att bli möjlig.

Jag hoppas att du drar i alla runt omkring dig som har en kärlek till det livslånga lärandet och tar med dig dem till Ronneby i försommarens vackra grönska.

Du kommer att behövas just där, just då.

Share

Minecraft – ett av alla spel som ger möten mellan människor

– Jag pratade med en i Kina. Han sa att det sög att de inte kunde använda YouTube, Dropbox eller MediaFire där.

Killen som  berättade det här går på mellanstadiet. Det visade sig att han hade träffat den andre killen i chatten i spelet Minecraft, spelet där man bygger världar och sådant.

Jag tänkte vidare på det här, på hur två grabbar kan träffas i en fiktiv värld och ändå få till ett verkligt möte. Hur de kan prata om spelet men också om vardagen. Hur en svensk mellanstadiekille kan få en inblick i hur det är med vissa saker i Kina och hur han utifrån det kan få veta mer om olikheter i världen, men också om likheter. Hur han kan få hjälp att genom en sådan ingång få bli nyfiken på politik och filosofi och det som gör att världen ser ut som den gör. Vem tar hans nyväckta intresse vidare?

Om vi vuxna kan sluta bemöta unga som spelar spel med suckar och tankar om att ”de bara sitter och spelar”, skulle vuxna och unga kunna vara en verklig tillgång för varandra.

Det kan vara så enkelt som att vi tar bort våra eventuella skyggglappar och börjar intressera oss för vad unga pysslar med. Det börjar med att vi tar vårt vuxenansvar på allvar. Inte svårare än så, alltså.

Ett smakprov på vad man kan bygga i spelet Minecraft, samtidigt som man chattar och pratar om livets mysterier:

Share

Hon är där nu

Jag träffar många pedagoger runt om i landet. Det finns så mycket nyfikenhet och vilja att lära. Men det finns också, ibland, en vilja att få vara kvar i det man en gång lärde. ”Vi är inte där än” är ett uttryck som kan höras.

För drygt två år redan, när vår dotter var fyra år, gjorde min man och jag den här filmen till Ted x Stockholm där Richard Gatarski skulle prata. Frågan vi ställde för två år sedan är aktuell.

Lisa har börjat i första klass. Bara så ni vet. Hon är där nu.

Share

Hur går det?

Nu har jag varit egen i en och en halv månad. Alltså egen på så sätt att jag måste få ihop min egen lön, inte i någon annan bemärkelse. 🙂

Ibland får jag frågan om hur det går. Standardsvaret som man förväntar sig är antagligen ”Bra”. Och visst går det bra. Vi har mat på bordet och jag jobbar. Kanske inte alltid med sådant som ger pengar, men jag har fullt upp med arbete ändå. Det är väl det som är egenföretagarens lott.

Boken är på gång, men det är fortfarande arbete kvar. Aldrig hade jag trott att det skulle vara så mycket att tänka på när man författade. Det var väl bara att skriva ner något; uppsatser har man ju svängt ihop förut. Men det är bra att saker och ting blir ordentligt genomarbetade. Att det får ta tid.

Inte hade jag heller trott att det skulle ta sådan tid att boka in uppdrag. Någon mejlar en förfrågan vilket resulterar i att vi bollar ett antal olika idéer. Resvägar och restider ska kollas upp och bokas. Foton och beskrivningar ska skickas. Saker ska dubbelkontrolleras. Jag som försöker skräddarsy föreläsningar kan inte köra samma saker flera gånger rakt av. Förberedelserna blir ibland gigantiska. Och det gillar jag! Att få förfina tankar och försöka anpassa dem efter situationen. Men det tar som sagt mycket tid.

Möten, ja. Att vara egen betyder inte att man är ensam. Skypemöten om konferenser, om ledarskap, om hemliga projekt och om allsköns ting – det är min vardag. Också något jag gillar, dock inte att synas i webbkameran när man har glömt att fixa till sig..

Förfrågningar och hjälpönskningar från gamla vänner och bloggläsare finns också med under en arbetsdag. Jag svarar så gott jag kan och hinner, men just den biten kan vara svårast. Frågeställaren vet inte alltid hur mycket arbete det genererar för mig och jag vill inte säga nej. Själv uppskattar jag Twitter som hjälpkanal. Där riktar sig inte frågan till någon särskild, utan den som har tid för tillfället svarar. Gilla på det. Och samtidigt, jag gillar att få finnas till hands. Men det är en svår avvägning ibland.

Jag försöker hinna vara med på Social Media Club, vid räkmacketräffar och att komma till träffar som ordnas av facebookgruppen Samlas, vilken är till för några av oss egenföretagare som också vill äta smörgåstårta ihop med kollegor någon gång. Eller ha kick-offer i en badtunna. Då ordnar man det, även om man egentligen inte jobbar ihop.

Därutöver kommer själva uppdragen ute på plats. Föreläsningar och workshops. Men de är bara en del i hela apparaten.

Så när folk frågar hur det går, menar de då om jag blir rik eller om jag har det bra? Jag har det definitivt bra. Och det är att vara rik. Jag har ett liv där jag får träffa människor som utmanar mina tankar på ett konstruktivt sätt och som ger respons på det jag gör. Ibland handlar responsen om att förbättra något och ibland handlar den om att någon är väldigt nöjd och har fått med sig något nytt på vägen. Tackmejl är vackra att få.

Jag träffade författaren Kim M Kimselius på Bokmässan för ett tag sedan. Hon som har skrivit så många bra ungdomsböcker.

Jag pratade med henne om att jag brukar nämna henne på föreläsningar ibland, som ett exempel på att ge elever respons. Hon gav nämligen respons på bokrecensionsbloggen Backaboken på en elevs recension om hennes bok Tillbaka till Pompeji. Kimselius sa något om att ”Men det är ju så viktigt att få respons på det man gör. För att växa.”

Det är ju det. Att få respons är att bli rik. Jag är rik. Och därför går det bra!

 

Share

Var god vänd!

Jag ska göra ett experiment på Bokmässan idag:
Se hur många som vänder och tar en annan väg när de ser mig och hur många som faktsikt vågar vända på mig.

För om de vänder på mig kommer de hitta det här:

Jag är en vandrande monter.

Titeln till min kommande bok är nu klar; den kommer att bli:

Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen
– Så skapar vi en relevant skola utifrån LGR11

Tada! Den handlar alltså om en relevant skola. Om varför och väldigt mycket hur. Konkreta grejer grundade i forskning om motivation och lärande. Via den här länken kan du som vågade vända på mig läsa mer. Välkommen!

Share

Tips inför Bokmässan 2011

Ni som ska till Bokmässan, här kommer några tips:

Studenter från Malmö Yrkeshögskola har en monter där de gärna pratar appar  med alla intresserade. De utvecklar nämligen sådan för både iphone, android och iPad. Och man har chans att vinna en egen app! Nu man få prata med sådana som har de tekniska kunskaperna och se om ens funderingar håller! Boka möte genom att mejla hej@appsnbooks.se eller kontakta gruppen genom Christian Tigerblad på 0721-776 333.

Webbstjärnan – tävlingen där elever får en egen domän och webbadress samtidigt som de lär sig om webbpublicering och källkritik, håller till hos .SE i monter . Jag ska dit. Om inte annat för att träffa Creative Commons skolombudsman i Sverige, Kristina Alexanderson. Och du, bor du i Göteborgsområdet? Det finns platser kvar för pedagoger på webbpubliceringskursen i Kungsbacka den 25 okt. Boka gärna via den här länken. Det är gratis. Jag håller i kursen, så då får vi chans att träffas.

Annat jag inte vill missa (fre):
Kim M Kimselius, författaren till bland annat  boken Tillbaka till Pompeji monter B09:20. Det var hon som kommenterade bloggen Backaboken och gav respons på en bokrecension till den bok hon själv skrivit. Vilken fin grej i vårt uppkopplade samhälle! jag tycker det  visar på hur vi kan dra nytta av och hjälpa varandra här och nu på 2000-talet.

Christian Lundahl, en fena på bedömning, finns i monter B05:22 kl. 11:00.

Roger Säljö, det sociokulturella lärandets förgrundsgestalt, finns i monter B05:22 kl 12:40.

Och så blir det den årliga räkmackan i Heaven 23 kl. 11:53, sharp, för oss bloggare som gillar att träffas.

Enligt @lararnasnyheter är det Tweetup i Natur & Kulturs monter IRC kl. 11:00 och kl.15:00 varje dag.

Apropå böcker; jag har precis läst Frida Edmans och Jessica Schillings rykande färska bok Framtidens skola redan i morgon utgiven på FriJe Inspiration. Den kan läsas av all pedagogisk pesonal, men kanske särskilt av gymnasiepedagoger eftersom den knyter an till GY2011. Författarna tar upp tankar kring lärande av idag, men ger också väldigt många exempel på hur pedagoger har gjort i sina klassrum. Hur det kan gå till att skapa en meningsfull skola.
Själv fastnade jag främst för uttrycket feedforward. Feedback har vi hört tidigare, men feedforward visar på det framåtsyftande, vad man gör med den respons man får. Hur man kan ta nya kliv i lärandet.
Tips: Läs boken.

 

 

 

 

Share