Kategoriarkiv: Opinion

Spännande rapport från Skolverket om IT i skolan

Skolverket har på regeringens uppdrag tagit reda på hur det ser ut när det gäller IT-användningen inom förskola, skola och vuxenutbildning. Utifrån detta har de nu kommit med förslag på vilka insatser som bör göras inom området. För det behöver göras en hel del. Skolverket bedömer nämligen att informationsteknikens möjligheter bör utnyttjas mer effektivt.

Aha. Är det inte upp till varje lärare att göra som den vill? Nej. Vi har våra styrdokument att följa. När Lpo 94 skrevs kunde man i och för sig inte ana vilken teknikutveckling som var att vänta och därför måste styrdokumenten nu revideras så att IT blir en naturlig del i alla ämnen. Skolverket menar att man måste formulera en nationell strategi för kompetensutveckling av skolans personal inom IT-området, annars säkras inte elevernas utbildning när det gäller digital kompetens.

Man har nämligen sett att IT-användningen på skolorna ser väldigt olika ut. Skolledarnas roll har stor betydelse för hur det fungerar och tyvärr har inte alltid skolledaren den kunskap som behövs för att leda det pedagogsika arbetet på en skola när det handlar om IT. En massiv utbildningsinsats behövs och man måste inse behovet av fortbildning. En vidareutveckling av PIM (Praktisk IT och Mediekompetens) är en av de tänkta fortbildningsmöjligheterna.

Ett utdrag ur Skolverkets rapport:

Sverige har undertecknat Europaparlamentets och Europeiska rådets rekommendationer om åtta nyckelkompetenser i december 2006. En av dessa nyckelkompetenser är digital kompetens, vilket innebär säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT-färdigheter, det vill säga användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet.
Enligt EU behöver varje medborgare ha kunskap om hur tekniken fungerar och om vilken roll den spelar i vardagsliv och samhälle. Var och en måste även kunna hantera hård- och mjukvara, se IT:s möjligheter och risker samt känna till lagar och regler. Därmed kan varje medborgare söka, sammanställa, bearbeta och förstå information, med fokus på kritiskt tänkande, kreativitet och innovation.

Vi kan alltså inte strunta i att ge våra elever utbildning i digital kompetens. Det är faktiskt inte upp till oss lärare att avgöra om vi vill det eller inte.

Vi lever i ett digitaliserat samhälle och skolan är en del av samhället. Ändå ser siffrorna ut som följande:

Svenska grundskoleelever använder Internet 14 timmar per vecka. Av dessa sker en timme IT-användning i skolan. I gymnasiet ökar användningen av IT i skolan till 5 timmar per vecka. Dock står det klart att ungdomars IT-användning i hög grad är en aktivitet som pågår utanför skolan.

Forskning visar att genomtänkt användning av IT i klassrummet bidrar till förbättrade studieresultat hos eleverna. Och för att den ska vara genomtänkt, måste lärarna ha ett visst kunnande. I OECD-rapporten ”The new millenium learners” påvisas flera positiva resultat när det gäller elevers lärande i samband med hög IT-användning i hemmet. IT-användmingen i skolan är så liten, så den är svår att studera. Beklagligt. Rapporten säger nämligen vidare att:

En ny digital klyfta, mellan de som kan och de som inte kan nyttja modern teknik, pekas av OECD ut som ett allvarligt hot mot utbildningssystemen och samhällsutveckling. Enligt OECD kan och bör denna klyfta minskas och därmed förbättra möjligheten för fler unga att få en utbildning anpassad till framtidens behov. Dessa ställningstaganden bör diskuteras också i Sverige då de kan kopplas till kraven på likvärdighet i utbildning, och strävan att minska betydelsen av socioekonomisk bakgrund i skolan.

Just därför är det inte upp till varje lärare att tillåta eller hindra elever att bli digitalt kompetenta. Skolverkets analys av läget och förslag på åtgärder, som du kan läsa mer om här, är därför välkommen. Det är hög tid att skolan blir en integrerad del av den värld vi lever i.

Share

Nostalgi: Gamla barnprogram från 70-talet

Mannen och jag sitter med barnen vid matbordet och berättar om vilka barnprogram vi såg när vi var små. Och så blir vi så där nostalgiska att vi bara måste visa dem filmerna på YouTube. Barnen tittar. På något sätt tror jag att vi har förstärkt känslan hos dem om att mamma och pappa är födda för länge, länge sedan.

Kalle Vrångelbäck, som var så snygg – here he comes:

Och Tårtan får man inte glömma:

Kapten Zoom var ju väldigt spännande med ”Galaxer i mina braxer”:

Ville, Valle och Viktor i energikrisens Sverige:

Kalles Klätterträd. Satt ni också och pekade på tv-rutan och försökte följa Kalle när de zoomade ut slutbilden? Inte. Nähä.

Hos Doktor Krall fick man goda råd av Rolf:

För de yngre började barnprogrammen redan halv fem. Då kunde man härma tv:n ropa ”Nu börjar det!” Här Från A till Ö:

Och så avslutar vi med det program vi känner sådan hatkärlek till: Vilse i pannkakan. Jag måste erkänna att jag i hemlighet önskade att jag skulle få leka med mina dockor i just denna pannkaka.

Vilka barnprogram har jag missat?

Uppdaterat: Victoria Qvarnström har också skrivit om samma ämne. Hon får oss att minnas ännu några program.
 

Share

Med eller utan dammsugare

Jag skriver ett mejl till vännen långt borta. Den vän som jag lärt känna via bloggen. Vill inte vara utan henne och funderar på hur vi hade mötts om vi inte haft våra ord och vår uppkoppling.
Vår vänskap är äkta. Vi pratar med skrivna ord och finns alldeles på riktigt båda två. In real life. Ibland pratar vi i telefon. Då finns vi med. Ibland ses vi. Och finns lika mycket då. Inget av dessa möten är mindre värda för att formen ser annorlunda ut.
I det skrivna ordet försvinner yviga gester. Fram träder innehåll och tankar på ett annat sätt. Jag börjar umgås med männsikan bakom det skrivna ordet utan att jag behöver dammsuga och bjuda på värsta middagen med finaste vinet. När vi sedan träffas känner vi varandra. Då har vi kommit förbi de första stapplande artiga fraserna.

Tillsammans med andra får jag tänka på annat sätt, se ur andra synvinklar och ändra inställning – tillsammans med vänner jag inte hade träffat om inte hade bloggen, Twitter och allt det där.
För på nära håll tenderar jag att välja vänner som är som jag. Skönt på sätt och vis men inte alltid omdanande. Precis som jag är tacksam för mina vänner som finns på nära håll är jag tacksam för mina nätvänner som sparkar mig i baken, vänligt med bestämt.

Tacksam för dig.

Share

Ännu mer om Sweden Social Web Camp

För er som tyckte att min rapport från lägret lämnade en del att hämta, kommer en bra beskrivning i Internet World. Uppdaterat: Och här är en annan i Dagen. Och för er som vill se vilka som var med, kan ni titta här (Foto: Frick):

Find Wally, liksom. 😉 Eller så kan ni kolla på min film (Under fyra min). Alla möjligheter finns.

Jo, jag vet att det ösregnade när vi kom fram till ön, men en filmmakare har ju fria händer…

Share

Rapport från Sweden Social Web Camp 2009 på Tjärö

En fredagkväll i hällregn på Tjärö, Sweden Social Web Camp 2009, övergick till en dag i flödande sol. Här är så idylliskt så man kan dö: Saltkråkan, Paradiset – jag vet inte riktigt var jag är.

Och Sveriges IT-nördar som har samlats här för att prata sociala medier ler och pratar. Om allt. En del ”allokering av information” och annat snack blir det, men också sånt som jag känner mig mer bekväm med. I tältet finns The Grid – väggen där den som vill hålla i en diskussion eller föredrag kan sätta upp tid och plats.

För detta är en unconference, där deltagarna själva gör konferensen till vad de vill att den ska vara. Min favortplats för dessa sessioner är under eken. Där lyssnade jag när Jonathan Sulo pratade om Molnet och förklarade vad det egentligen är.

Och där under eken började jag förstå lite mer om hur lagring och servrar och Molnet hänger ihop.

Två grabbar som jag hade spetsat in mig på att hugga tag i var John och Gustav, 13 och 15 år.

Stackarna undkommer inte lärarens frågor ens på den här ön. När jag pressade dem om vad man lär sig i skolan idag, berättade de att de svensk- och engelskkunskaper de har, tycker de att de främst har fått från att läsa bloggar och att vara ute på nätet. Där lär man sig att skriva, läsa och att använda språket. Jag ville veta vad de tyckte om att använda Twitter i skolan som ett redskap för att snabbt få reda på vad som har hänt i t.ex en naturkatastrof. Man skulle ju kunna söka på en hashtag och se vad som skrivs om händelsen just nu. Njaa, svarade grabbarna. Det kommer mycket spam den vägen. Bättre då att följa personer på Twitter som man vet är pålitliga och se vad de skriver. Och DN uppdaterar ju snabbt. Hmm, jag hade hoppats att de skulle nappa på min idé… Men de är klipska, John och Gustav och jag lyssnar.

En annan klipsk man är Björn Falkevik, guru inom livestreaming. Ännu en gång fick jag bli lite bildad där under eken.

Han pratade om att dra ner på amibitionen att tekniken måste vara så perfekt och istället sänka tröskeln för att man ska våga använda den. My man! Titta bara på hans underbara telefon:

Han gav praktiska tips för hur man sänder live från kameran genom att t.ex bambusa. Jag sög i mig vad han sa om att inte panorera för mycket och annat bra och gick sedan och gjorde en värdelös bambusning bakom en sten. Suck! Får öva.

Det finns någon enstaka människa med lärarbakgrund här, men vi är inte många. Här pratar man inte skolfrågor speciellt, utan man pratar vad-som-händer-i-världen-frågor när det gäller sociala medier. Och skolan är ju en del av världen. Ett ställe där man är social. Där man använder medier för lärande. Nästa år vill jag se fler från skolan här.

På lördagkvällen letade mannen och jag upp en klippa och firade vår 20-åriga förlovningsdag med champagne. För, som vår 4-åring säger: ”Man åker till Tjärö för att man är kär.”

Fast okej, jag åkte dit för att prata sociala medier också. Och det gick bra trots svajig uppkoppling. Men vad gör det att Internet inte riktigt fungerade, för som någon sa: ”Ingen saknar Internet. Internet är här.”

Share

Webbstjärnan – en tävling för alla elever

Webbstjärnan drar igång igen och nu får förutom gymnasieskolan även grundskolan vara med i tävlingen.
Så här skriver Gabriella Lönnroos, PR- och informationsansvarig för Webbstjärnan på .SE, på Facebook:

I Webbstjärnan skapar varje elevgrupp en egen webbplats som har anknytning till någon del av skolarbetet. Webbplatsen kan till exempel presentera ett temaarbete om miljöfrågor, vara en del av ett projektarbete, eller en gruppblogg om läsandet av en bok. Arrangören .SE står för allt som behövs och det är helt kostnadsfritt och fritt från reklam.

Bästa bidrag premieras med 20 000 kronor och tre åldersklasser (åk 1-5, åk 6-9 och gymnasiet) tävlar var för sig om 10 000, 7 500 och 5 000 kronor.

.SE erbjuder alla skolelever:
• Utbildningsmaterial, kurser och seminarier.
• Webbhotell i ett års tid.
• Verktyg för webbpublicering.
• Valfri ledig .se-adress.
• Support från .SE:s kundtjänst och från webbhotellet.

För mer info eller för att göra en anmälan, gå in på www.webbstjärnan.se

Läs också om tävlingen på Stjärnkikarna, Webbstjärnans egen blogg.

Share