Jag testar spel som är tänkta att vara ett stöd i undervisningen. Och då menar jag inte spel där man klickar och får höra någon säga ”rätt” eller ”fel” hela tiden. Jag menar spel som liknar dem många spelar hemma, och som för handlingen framåt. Där man lär sig saker medan man spelar och där man interagerar med andra.

I Heritage Key kan man resa tillbaka i tiden och hjälpa till att resa stenarna i Stonehenge. Eller så kan man antingen besöka Maya-kulturen eller människorna som levde i Egypten för länge sedan. Man skapar sin avatar, går in i teleporten och tar sig dit. Inget visum, inget tjafs.

Heritage Key är inte bara ett spel utan till spelet finns också podcasts, bloggar, twitterflöden och andra kanaler där man kan lära sig mer om histora. Precis som det brukar finnas till de onlinespel många spelar hemma.

Jag kollade in Stonehenge och fick äntligen se hur det gick till att resa stenarna. Tungt, ja, men lärorikt. Ett hopklipp av vad jag gjorde där kan ni se här:

Jag tänker mig sådana här spel som en del av undervisningen. Inte att man lämnar eleverna helt och hållet själva med spelandet, utan att man gör något tillsammans av det. Fakta från olika håll kollas upp, man upplever, diskuterar och sätter saker och ting i samband. Läraren är viktig i sådana sammanhang. Han eller hon för lärandet vidare.
Engelskan kan visserligen vara svår, men erfarenheten säger att eleverna är mästare på att luska ut saker och ting om de verkligen vill veta. Historia och språkundervisning på en gång. Ser man vad de klarar på fritiden när många av dem spelar, är det ofta mer än vad man kan ana som händer där.

Jag vet att utbildningsföretag funderar på om de ska utveckla spel för svenska skolan, men att många är osäkra på om skolan verkligen vill ha det. Man vet att eleverna lär sig när de är engagerade, men efterfrågas inte spel, vågar man inte satsa på det. Synd. Det kan vi göra något åt, vi som jobbar inom skolan.

Förväntar vi oss stordåd av eleverna, är chansen större att det är stordåd de åstadkommer.