Kategoriarkiv: Funderingar

En bok på gång – om en skola att längta till

Funderingar, Opinion, Publicera, Text, , ,

Hur ska man göra i klassrummet? För att få med alla?

Det är frågor som vi alla brottas med. En del vill ha snabba lösningar – man vill veta vilka webbtjänster som uppfyller vilka mål i läroplanen. Bocka av, fixa snabbt, så är det klart. Jag tror inte det går att göra så. En webbtjänst kan användas på olika sätt. En wiki eller blogg kan vara en ersättning för det man tidigare gjorde med papper och penna. Den kan vara låst och stanna innanför klassrummets väggar, även om den ligger på nätet. Eller så kan den vara öppen och påverka i världen.

Vad vi gör börjar någon annanstans. Hos oss själva.

För ett tag sedan hälsade jag på i ett klassrum och träffade en liten kille. Han skulle skriva på datorn. Det skulle handla om hans husdjur. Jag satte mig bredvid honom och frågade om han hade något djur hemma.
-Fiskar, svarade han buttert med armarna i kors.
-Har du?! Wow, det ville jag alltid ha! Ett akvarium där man fick bygga upp en värld, fixa med stenar och..
-Ville du?
Pojken tittade forskande på mig.
-Ja, så man kunde göra grottor och..
-Jag har en döskalle i mitt akvarium, avbröt han.
-En sån som fiskarna kan simma in i? Mmm, då kan man ju..

Sea Donut Aquarium av JoshBerglund19 CC BY 2.0



Och så fortsatte vi prata om fiskvärlden och förlorade oss en stund i den. Pojken lossade sitt armgrepp och började knattra ner texten om sina fiskar. Han skrev som aldrig förr. Det nästan rök om tangenterna.

Det var ett möte på max tre minuter, men det gjorde avtryck i mig. Ingen stor grej, bara fiskprat, men ändå. Pojken kände sig sedd. Jag såg det i hans ögon. Jag har haft många sådana möten med mina elever genom åren och en sak har jag lärt mig: Jag har ansvar för att dessa möten blir av. I stora klasser lika väl som i små. Prat om fiskar, om World of Warcraft, om allt. Ibland räcker det med en blick – det är också ett möte. En lärare som går runt och hjälper, kan fixa det om han eller hon är på jakt efter de goda mötena. Det går. Ibland tar det 30 sekunder, ibland några minuter, ibland längre tid. Ibland någon sekund. Men det går. Det sker på många håll i många klassrum varje dag.

Och det gör skillnad.

Ett armgrepp lossas, en blick möter en annan och den där platsen som eleven upptar på jorden; den känns viktig. Ibland lite viktigare än förut.

Den inre motivationen får näring medan den yttre motivationen lyser med sin frånvaro. Den där yttre där morötter används som lockbete men inte alltid känns så lockande. Den yttre motivation som ibland används som bestraffning men där man inte alltid orkar bry sig om straffet. Lika bra att ta det och få tyst på tjatet. Den inre motivationen får istället näring när man känner att det man gör är viktigt. För någon annan. Att det gör skillnad. Där kan digitala verktyg var en hjälp på vägen.

Det finns mycket skrivet om det här med inre motivation och det finns mycket forskning som kommit under de senaste decennierna. Jag läser och känner igen situationer från min egen skoltid och min egen lärartid. Jag känner igen situationer från skolan idag. Det finns inga färdiga koncept för att nå eleverna och för att få igång deras inre motivation; den som är nödvändig, men det finns hjälp att få som visar inriktining och hur man kan ta sig fram längs vägen. Det går.

Just nu skriver jag en bok om det. En bok om en skola som eleverna känner är relevant för dem. Den kommer ut på Liber i höst. Det känns speciellt – det är samma förlag som min pappa skrev sin första bok på en gång. Jag skulle vilja skriva massor om det jag filar på och skriver om i boken på bloggen här och nu, men det finns inte plats. Det kommer. Just nu är det bara min förläggare och min pappa som får läsa. Hon via mejl och han över axeln, där han finns någonstans i himlen. Men vill ni läsa, får ni.

I höst.

Share

Webcoast vill ha dig

Funderingar, I media, , , ,

Webcoast. Va e de?

Det är något som är på gång att bli. En unconference i Göteborg på Lindholmen Science Park helgen den 18-20 mars 2011. Äntligen! Jag har tidigare skrivit om Sweden Social Web Camp som har hållits två år på Tjärö i Blekinge. Det har varit magert med liknande evenemang i Göteborg. Men nu ändras det.

Det hela började med den här tweeten på Twitter:

Och sedan nappade folk till höger och vänster. Arbetsmöten, sponsorfixande – det är mycket som ska roddas iland. För att vi som möts på webben ska kunna mötas öga mot öga. Det jag gillar med den här unconferencen är att alla kan mötas utan att man måste vara från skolan eller reklambranschen eller något annat. Alla får va mé. Jag gillar TeachMeet som brukar ordnas i samband med konferenser för skolfolk, men det här är något annat. Ännu mer opretentiöst, om man så vill. Det går inte ut på att ett fåtal ska ställa sig upp och berätta något på kort tid, det handlar om att man bestämmer ämnen på plats och träffas för att diskutera dem och utveckla något. Knyta kontakter. Flera nya projekt brukar födas på sådana unconferences. Det jag helst skulle vilja brodera in på en bonad, om jag var tvungen att välja något, är Världen i skolan, skolan i världen. Och på en sådan här unconference kan skolan och resten av världen mötas.

Jag önskar att vi inom skolan hittar utanför våra vanliga samtalsvägar. Att vi pratar iPad- och Androidinnehåll med folk från branschen. För att få ihop världarna. Att vi pratar lärande med folk som ser saker ur andra synvinklar. Att vi pratar om allt mellan himmel och jord. För att vi ska veta vad som händer med lärandet sedan eleverna lämnat skolan och för att de som står utanför skolan ska få vara delaktiga i vad vi gör där.

Så här såg The Grid, tavlan där man skrev upp vad man hade på hjärtat, ut på Sweden Social Web Camp på Tjärö 2009:

Det skönaste med sådana tillställningar är att man inte behöver gå och tuppa sig. En skön blandning av alla möjliga typer. Där alla är inställda på att vara med och inte bara bli serverade. Inte gnälla sig igenom dagarna utan se till att det blir bra bara genom att vara med.

Utdrag från Webcosts sajt:

Det är alltså du som gör Webcoast. Du och andra kloka, nyfikna människor som arbetar, leker och umgås på webben varje dag. Ni anar nog inte hur mycket ni har att erbjuda varandra. Massor. Vad skulle du vilja prata om på Webcoast?

Jag tror skolan har mycket att lära av att delta i det som formas inför framtiden där. Inte bara prata framtidens lärande med dem som är likasinnade på alla plan. Det behövs också, men inte bara.

Så vad säger du – kommer du våga anmäla dig? Jag hoppas jag ska kunna ta mig dit. Och du, jag är inget teknikfreak. Jag bara längtar efter de goda samtalen. Vi kan väl höras om det?

Share

Utvecklande diskussioner, vill vi ha det?

Funderingar, Opinion, ,

Det sker en lavinartad ökning av samtal om förändring av skolan på sociala nätverk. Det är bra. Väldigt bra. Det börjar höjas röster om att ”man kan inte bara prata teknik, man måste prata lärande, varför och hur, också.” Helt riktigt.

Sakta men säkert har det genom åren gått upp för mig att pedagoger inte alltid har lärande i fokus när man pratar metodik. Man vill ha käcka saker att fylla lektionen med. Digitala verktyg blir ytterligare något som är coolt och som gör att man kan hålla ännu en lektion som man kan känna sig nöjd med. Rätta mig om jag har fel. När jag visar nya verktyg här på bloggen gör jag det alltid utifrån att man ska fundera på varför det ska användas. I vilket sammanhang passar det in i din situation bland eleverna? Jag tror att alla pedagoger har det tankesättet i bakhuvudet och omsätter nya tips i relation till vad man vet om lärande. Det är nog inte alltid så. Men det borde vara. Det är det en pedagogsik utbildning måste handla om; att bli rustad att se lärandeutveckling och att anpassa sig efter hur världen förändras. Att ha ett didaktiskt tankesätt.

Därför är det bra att man börjar diskutera det här mer och mer i olika forum. I sann svensk tradition har det inte alltid varit lätt att diskutera. Vi har ett rätt- och-fel-tänk djupt rotat (Undantag finns, jag vet) som gör att vi ibland har svårt att hålla samtal utvecklande. Om någon säger något och jag tycker annorlunda, måste den andre ha fel. Vi rapar upp tyckanden, klappar oss för bröstet och tycker att det är att diskutera. Man avfärdar någon och håller sedan den personens tankar för mindre värda även i andra sammanhang. Den har ju bevisat vad den går för.

Inom grupper uppstår alltid konflikter. Det är bra. Om de hanteras vuxet. Om man inte pekar på personen när man kommer med invändningar. Konflikter kan skapa tillit. Man märker att man får ha en avvikande åsikt och att det är okej: ”Ja, hur menar du nu? Nä, så tycker nog inte jag, men..” Det kan leda till verklig utveckling. Tillit. Är vi ovana vid gruppdynamiska processer kan vi kasta ur oss argument utan att lyssna på andra och tro att det är ett bra sätt att föra fram sin åsikt. ”Man måste få tycka olika.” Ja, det får man. Men man ska behandla varandra väl. Annars motverkar man varandra.

På bloggar och facebook har vi ofta varit övermåttan positiva till varandra. Tummen upp och Bra! Jag tror att det har varit en viktig del i att våga trycka ner tankar med hjälp av tangenterna. Att sätta dem på pränt. Blickar, och tyckanden i personalrummen har inte alltid varit av det slaget. Det har behövts en positiv motvikt.

När vi nu mer och mer börjar bolla idéer i forum på facebook och andra ställen får vi inte glömma att vi har ett gemensamt mål: att få en bra skola, en skola av idag. En skola med framtidshopp. Det kan vara svårt att hålla en nyanserad ton när man skriver. Folk uppfattar orden olika. Jag hoppas att vi inte sabbar chansen vi har att göra diskussionerna levande, gungande och upplyftande. Att vi inte delar in folk i olika fack där vi sedan inte släpper ut dem.

Jag hoppas att vi med hjälp av ett utvecklande tankesätt kan bemöta varandra på ett positivt sätt. Och få till en utvecklande diskussion, inte en tillplattande.

Det var det jag hade på hjärtat.

Share

Responsens goda sidor

Bild, Funderingar, Opinion, Sociala medier,

Förra inlägget ledde till att nya serier har skapats på olika håll. Kanske inte så många, men ändå. Jag tänker på det där med den spridningseffekt sociala medier ger. Till skillnad från hur det är när vi kanske berättar på lärarrummet om något vi har gjort. Till skillnad från när det stannar inom väggarna. Jag tänker på vad elever kan uppleva när de får berätta om nya upptäckter de gjort och hur de känner när de får respons på det de delar med sig av.

Jag, vuxna människa, blev iallafall glad av att få reda på att några hade provat att göra serier efter att de läst mitt inlägg.

Tack Kristina Alexanderson för serien. Älskar dina kloner. Tack Janis för att du mejlade och berättade och sedan gjorde ännu en. Tack Mats för att du nappade. Tack ni som hörde av er via Twitter. Tack ni andra som läser.

Share

Digital kompetens i undervisningen av Ulf Jämterud

Funderingar, I media,

Just nu läser jag en mängd pedagogisk litteratur för att strukturera ihop mina tankar med andras. En av de böcker jag läser är Digital kompetens i undervisningen – Handbok för lärare i samhällsvetenskapliga ämnen av Ulf Jämterud, Natur & Kultur.

Den vänder sig i första hand till lärare som undervisar i grundskolans senare del eller i gymnasieskolan. En välskriven bok som ger en bra överblick över digitala verktyg och vad de kan användas till. Om man har jobbat en hel del med digitala verktyg finns det mycket man redan känner igen och kan hoppa över, men det finns även sådant man säkert inte har full koll på. Jag som har börjat intressera mig en hel del för ungdomars spelande, hittade mycket jag tidigare inte kände till.

Ulf Jämterud tar upp intressanta resonemang kring plagiatkontroll och annat som med all sannolikhet diskuteras eller borde diskuteras på skolorna. Kan oreflekterad plagiatkontroll till och med ställa till det?

Det här är en bok som borde finnas i varje arbetslag bland dem som arbetar med äldre elever. Den går att bläddra i och komma tillbaka till för den som inte orkar sträckläsa. Till boken finns en webbplats, digitalkompetens.nu, där man kan hålla koll på uppdaterade länkar. Det är nästan ett måste att en sådan webbplats finns eftersom boken ska hålla i många år, men webbplatser tenderar att ändras.

Jag skriver det här för att jag vill, inte för att Ulf Jämterud skulle ha bett mig om det. Det finns ett tack till mig som bloggare i boken och det gör mig glad. Mina texter har haft mening för någon. Det finns också tack till många andra av de bloggare jag lärt känna under åren. Det är nog så att tillsammans kan vi hjälpa varandra att hitta vidare.

Med digital kompetens kan våra elever hitta vägar att hjälpa varandra vidare. Något att fundera på och göra något åt.

Share

Quick respons med QR-koder i undervisningen

Funderingar, Opinion, , ,

Första gången jag kom i kontakt med QR-koder (Quick Respons-koder) var på Sweden Social Web Camp på Tjärö sommaren 2009. Alla deltagare hade en namnlapp om halsen med en QR-kod som dolde kontaktuppgifter om deltagaren. Fotograferade man en kod med sin mobil togs man direkt till en blogg eller till ett twitterkonto som deltagaren hade. Smidigt. Man slapp leta upp penna och papper för att skriva ner en lång url för att komma ihåg.

Det är just så QR-koder fungerar. De döljer information och man behöver inte knappra in långa adresser, utan man hamnar direkt via dem på det ställe man ska hamna. En slags teleportering.

Sandra Wissting har skrivit en inlägg om hur hon har gjort en julkalender till sina elever. Läs här och använd hennes luckor om du vill. Öpedagogen Marie Andersson har också skrivit om det och berättat om hur hon kom i kontakt med QR-koder via Josef Sahlin på Årstaskolan. I sitt inlägg funderar hon över användningsområden.

Jag funderar så här. QR-koder är bra om de tillför smidighet i teleporterandet. Jag tror på Sandras idé med julkalender just för att julkalendrar ska vara spännande att öppna. Det är inte bara en som kan öppna klassens kalender utan alla kan. Om eleverna har en mobil, vilket många har .
Samtidigt är jag fundersam inför om de används endast för att de verkar vara en häftig teknik. Om inte innehållet i dem ger något nytt. Om de rymmer gamla principer för lärande som inte är i fas med forskning om hur elever lär sig. Det är en avvägning som man som pedagog får fundera över.

Som lärare behöver man känna till den teknik som syns i samhället. Jag har sett QR-koder på muséer som gör att besökaren kan läsa mer om något utan att behöva skriva ner en läs-mer-adress. I somras såg jag den här reklamen på Manhattan. Den dolde ett budskap för utvalda. För dem som behärskade tekniken.

Visst vore det bra om vi alla i skolan fick vara utvalda. Om vi fick använda de kunskapskanaler som står till buds. Om vi inte stängs ute från kunskap för att vi är teknikrädda. Släpp nyfikenheten lös och glutta bakom koder, hemliga tecken, i läroböckernas stora kunskapskälla och i nätets alla hörn.

Vill du göra egna QR-koder kan du göra det på den här adressen. Den som döljer som i koden nedan..

Share